CiNsO

Av någon anledning tycker inte Phipi att man ska sova i natt.
Dessvärre så innebär ju det att jag inte heller får sova.

Hon började med att knorra med gaser i magen, som i sin tur - efter att ha fått komma upp - resluterade i en härligt doftande bajsblöja.
När hon var klar med det, så upptäckte hon att BEBIS var här. Missade visst att berätta för henne att hennes älskade BEBIS kommit hem igen... tillbaka menar jag så klart.... Inte vår hund (ska upprepa det ett par gånger bara....)
Hur som, så skrek Phipi iaf i högan sky och flög upp från den halvdåsiga tillståndet hon var i när hon var i sin fars famn.
- "BEEEEEEBIIIIIIIII!!!!!!"

Bebis däremot verkade bli lite förvirrad över Phipis skrik, och verkade heller inte ta det som det possitiva som det faktiskt var.
Glädje!
Bebis såg det snarare som LIVSFARLIGT, och drog sig undan lite.
Men när hon inte reagerade som hon brukade, samt att Phipi var halvt om halvt sovandes, så blev det full kalabalik med hysteriska skrikgråt... för Bebis hade gått en meter bort.

Nu verkar hon dock ha somnat... med sin far i vår dubbelsäng. Hon blir nog kvar där, och jag misstänker att det INTE är en bra grej när vi försöker få henne att sova i sitt egna rum....
MMMmmmmmm...... ssssoooooovaaaaa!!!
Ego som jag är, så känner jag ju att det är ngt som jag önskar ganska mycket.
Skönt med lugn midsommar, man är ju inte 20 längre.... inte 30 heller för den delen... längre än så går vi inte.