CiNsO

Utomordentligt med sömn, som vanligt... Jag får helt enkelt ta tillfället i akt när jag stupar i säng ist.

Vaknar nu på morgonen och jag känner hur irritationen liksom letar sig ut genom alla hål i kroppen.
Ögonen, öronen och absolut genom munnen i form av ord som skulle kunna påminna om en människa som definitivt hade setts som "besatt" för ca 100 år sedan.


Gjorde ju inte saken bättre att maken kliver in och försöker tala med mig. Alltså inte tala mig till rätta, utan tala till mig... rent allmänt, som med typ "Godmorgon".
Vissa lägen så skall man bara inte prata :-)
Jag har vissa sådana mornar. Allra hellst om jag blivit väckt mycket... vilket verkar vara standard nuförtiden.
Men men... det finns de som har det betydligt mycket värre än jag.

Nu ska jag försöka sansa mig en aning och packa ihop för att vara redo att bege oss till Väsby. Av någon anledning så tar det endast 15 min nuförtiden... att stöka till, inte plocka undan.
Men det är ju alltid skönare att komma hem till ett städat hem.
Hade ju varit nice om tvätten hängts igår, kanske den tunga barnvagnen hade kunnat packats in i bilen samt att jag packat det mesta igår så jag visste om jag glömt ngt...
Men va faan, inte kunde väl jag veta att kroppen min skulle vakna så hastigt av promenaden och påminna mig om det varenda sekund dagen efter.
Min kropp är chockad.
GRYM skillnad att promenera med vagn, och utan.
DÄRFÖR måste jag dock ta med mig vagnen till Väsby, nu när det finns mer möjligheter för mig att gå promisar... kanske.

Nu... är kaffet slut, och jag ska börja fixa!

(undrar hur det går för E och tillfrisknandet av M...)