CiNsO

I morgon börjar det.
Studierna som skall pågå i minst 1,5 år och sedan vara min inträdesbiljett till de fortsatta 4,5 åren.
För att vara säker på att jag åtminstånde hänger med till 100% i introduktionen, så satte jag mig ner nu när kidsen somnat för att gå igenom allt.
Matte A
Kemi A
Biologi A

Om och om igen får jag svälja den panik som försöker pressa sig upp genom min kropp. Inte sakta, utan snarare som en dunkande hård känsla... ingen ide att få panik nu, när jag bara kör introduktion.... kan ju iaf spara den tills jag märker hur det går.
Men det är inte så konstigt.

Matte A är den första gymnasiekursen, och när jag bläddrar genom de första sidorna i boken börjar jag fundera på varför i helvete jag inte valde att börja plugga in redan från 4e klass. Tycker de matteläxor sonen har verkar alldeles lagom. WTF är det HÄR????
Panikslaget bläddrar jag genom boken och försöker desperat finna någon form av förståelse av det jag läser... men hajjar nästintill inget alls.
... och då upptäcker jag att det är FACIT jag sitter och tittar på....
Kul. hrmf
Några höga krav har jag ju inte heller.
Nöjd om jag får VG eller MVG.... mmm....

Biologin verkar inte så svår.
Inte enkel heller, men lite lättare att förstå( trodde jag) och jag tycker det är fruktansvärt intressant....

... även om jag kommer få använda ordlistan längst bak för att förstå innebörden, men det kan ju inte vara mer komplicerat än att lära sig ett nytt språk. Undrar om GOOGLE översätt har översättning på detta....

Kemin däremot....
Tur att ordet KEMI endast består av fyra bokstäver, så jag kan känna att jag hajjar ngt av det. Ögnar igenom inledningen och tänker bara... say what!!!

I kursinledningen är de så snälla att de upplyser mig om att det är bra om man har baskunskaperna iaf från Matte A, för annars är det svårt att få fram ekvationerna även om man förstår kemin....
Ööööhhh.... hur tänkte min lilla studievägledare här, när jag skrevs in på både Matte A och Kemi A samtidigt.
Hrm.

Så "på återseende" allihopa!
Jag försvinner inte från jordens yta pga studierna, men det är väldigt viktigt för mig att jag LÄR mig det här nu. Ha överseende för en apatisk stirrande blick när vi träffas, för jag kommer sannorlikt gå igenom formler i huvudet om och om igen för att repetera för mig själv (1+1=2, 2+2=4....) så jag ska komma ihåg det tills jag har min studietid igen...

Nej, skämt åsido!
Det är bara att bita i ... äpplet. Jag vet ju inte ens om det är surt ännu, så varför förutsätta det. GÅR det inte, så får jag helt enkelt bara ta mer tid på mig... för det viktigaste för mig är att jag förstår det jag gör.
Sen är det ju även så, att majoriteten av de äpplen man dyker på under sitt liv, är ju faktiskt inte sura... utan söta!