CiNsO

Första gången som jag testar att vara ensam med alla barn och hundar.
Fy 17 säger jag bara.
Avskyr när mitt tålamod inte räcker, och jag inte kan hålla mig lugn.
Allting blir så fel...
Tycker inte det borde vara så jobbigt att hålla sams, att inte tjafsa... men sedan blir jag påmind om hur jag själv hade det när jag växte upp.
Tjafs dagarna i ända... fanns inget alls som jag och syrran höll sams om... Stackars min mor!
Första gnuttan av tecken på bristande "attention" fick jag idag också... en mening som av någon anledning förklarade varför bebisar får mer uppmärksamhet än äldre barn.
Som i ett försök att intala sig själv att det ska vara så.
Så hemskt. Vill inte att de ska känna så.
Nej.... skärpning Cina! Fram med konsekventbeteendet och börja träna in nya rutiner som fungerar för allihopa.

Maken blir sen från jobb i kväll... och jag vill, pga avståndet, inte att han kör bil denna sträcka vid den här tiden... så då får han sova i väsby ist. Allt för att undvika olyckor.

När jag släppte ut hundarna för en kvällskissning, så såg jag ögon reflekteras från hagen. Lyste med ficklampa, och de försvann... läskigt... inte för att det är ngt farligt, men dogsen kan ju kuta iväg.... efter vad det nu var... och om de gör det, så kan jag pga barnen inte springa efter. Tur att vi har extra stängsel så de inte kommer in i hage där iaf.
Läbbigt är det även pga Tyson.... En räv kan ta honom lätt...

Nu:
Nannataim så jag förhoppningsvis klarar av allt i god tid i morgon bitti.