Otacksam!

När tårarna väl börjar rinna är det svårt att stoppa dem.
Jag vet att det finns människor som har det bra mycket värre än jag, och bara den tanken borde genast få mig på bättre humör.
Och jag lyckas oftast hålla skenet uppe.
Glädjas åt det lilla.
Bara ett litet tag till.
Men dagar som nu, är det svårt.
Jag har inget att göra... inget att se fram emot inom en snar period och skulle jag rabbla upp vad jag tänker på, skulle det bara bli en massa negativa saker.

När jag ligger här på sängen, och mår "bra" trots omständigheterna.... så blir jag istället deppig.
Det är enklare att se "varför" jag ligger där jag ligger, när jag känner av problemen.
Men jag vill ju inte riskera att ngt händer Philippa, för att jag itne kunnat ligga still.

Jag antar att sova i 129 dagar är "out of the question".

jag vet... jag är en lite lipgris just nu... men det kan itne hjälpas.
Jag vill göra andra saker än att ligga här!!
Då blir mina tankar egoistiska.



Snart fyller jag år.
Jag är inte ett barn, så jag är glad att jag slipper "kalas".
Men att kunnat gå på restaurang med familjen hade varit nice.
Ser inte fram emot att tillbringa födelsedagen.... i sängen... som alla andra dagar.

Men.... det är för Philippas skull!

Kommentarer
Postat av: Nillo

*Det e ju för familjen du gör detta;-) <3 *

2009-11-18 @ 17:01:17
Postat av: Jonna

Hmmm du är stark ändå och de är synd om dig, du får tycka synd om dig med all rätt. Finns inget värre än att vilja fast man inte kan och får. Men håll i och ut så kommer fröken ut snart =)... Kramar till dig..

2009-11-18 @ 20:01:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0