Grannar...

Min svärmor har trevliga grannar. Mycket trevliga.
Mannen är däremot lite skum, men trevlig när han har det humöret på... annars är han.... bara skum.
Sommartid, eftersom min Svärmor är Italienare, så är det ofta mycket folk på middagar. Mycket folk som pratar och sitter ute hörs... men inte sent på nätterna, det är inga 20 åringar vi talar om.
Middagarna brukar vara vid samma tid som normala kvällsmiddagar, och avslutas på samma sätt.

Maken.... den skumma... brukar komma och ställa sig, utan att säga ett ord, vid tomtgränsen och stirra när vi sitter där och äter. Notera: Sommartid, alla äter ute var och varannan kväll.
När han ställer sig där, och vi är på middag... så har jag alltid hundarna med mig.
Minstingen är av raskorsning chihuahua och nakenhund, dvs mycket liten och mycket skällig.
När snubben ställer sig där, skall Tyson alltid skälla varnande och det blir inte direkt bättre av att han fortsätter provocera (han säger fortfarande inte ett ord, bara står där och stirrar ca 2 meter från oss).
Många gånger har det faktiskt även hänt att han efter ett tag gått iväg, och sedan kommer tillbaka för att stirra igen.
I början trodde vi att han ville säga ngt, men insåg efter ett tag att han inte ens tänkte hälsa... bara stå där tyst som ett fån och stirra.
När vi sedan gått där ifrån, eller dagen efter när svärfar är ute på tomten... då kommer det.
-"Hundarna ska inte skälla så mycket, det stör."

Till saken hör... att förutom stirrandet, och hans klagande till de som han VET inte äger hundarna gör att man blir smått irriterad och lättretlig när det har med honom att göra.
Nu... när maken och jag flyttat hit... så är det rum som vi bor i (en utbyggnad från garaget) vägg i vägg med den grannens hus.
Och nu i kväll... första kvällen på plats.... så hörs det hög musik innefrån grannen.
Det skall bli min sanna glädje, om detta fortlöper, att informera honom om att hög musik under flera timmar är mycket mer störande än skall i fem minuter.
Mwoahahahahaha!!!!!!
Kanske t o m blir ett fall för nedanstående duo.... haha



Åh... BTW.... Ända sedan jag blev gravid så lider jag av mycket gaser i magen.
Jag går ju hemma hela tiden så det är inget som jag oftast lider av.... dessvärre kan jag ju inte säga samma sak om de i min omgivning.
Vissa dagar... som idag... är dessa fisar HELT BRUTALA, och inte ens jag... som bär skulden inför produktionen av denna odör... står ut med att vistas i rummet när en av dem rymt.
Jobbigt i detta fall... när vi numera bor i ett mycket litet rum.
Rummet fylls snabbt av ngt som långt ifrån kan kallas frisk luft.
Hur kommer det sig, att just mina gaser stinker så.... när jag faktiskt äter samma sak som alla andra runt mig äter.... Vad tillsätter min kropp som inte de andra har?
Baby pooo från ett foster som enbart sväljer fostervatten??? Jo, skulle kunna vara... stanken påminner faktiskt om ngt ruttet... typ ... avlopp eller ngt.
Kanske borde skicka min käre make att införskaffa gasmasker om det ska fortsätta så här....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0