CiNsO

Har jag nämt att en parasit växer inom mig. Den utnyttjar min kropp och gör att den anpassar sig till dens bästa, inte mitt.
Jag känner hur den rör sig, jag känner hur den växer....
Jag känner hur den suger musten ur mig, och hur den får hela mitt liv att anpassas efter dens vilja.
En ynka liten parasit, som lever just av det jag har att ge den.

När den sedan kläcks, kommer den visserligen komma ut genom en maximalt uttänjd vagina (ett finare ord för fitta har jag lärt mig, även om fitta mer beskriver vad det verkligen är) istället för att, som i vissa Amerikanska filmer spräcka ut sig via magen direkt.... även den situationen har vi finare varianter på i verkligheten; Kejsarsnitt!

Hur som helst. Jag har en parasit i magen.
En gullig sådan.

Jag håller just nu på att lära mig hur hon fungerar... vad hon tycker om och inte tycker om. I dag ex så noterade jag att hon aktiverar sig väldigt mycekt när jag talar i telefonen med maken när han slutar jobbet.
Hon sprattlar och sparkas tills vi talat klart... då lugnar hon ner sig.
Även om hon är lugn, så brukar det komma en spark då och då.
Men idag... hehe... När Nonna satte på en cd och började sjunga för SiggeStardust. Då blev hon toglugn. Rörde inte en fena.
Om det var för att hon gillade det, eller om det var av ren chock inför ljudet (missförstå mig rätt, Nonna kan sjunga.. hon sjunger mycket fint... men även mycket högt.) vet jag faktiskt inte.
....

När jag skriver just nu så tittar familjen på Ullared i bakgrunden.
På Morgan.
Jag funderar lite stilla vad det är han lider av.... även om hästbåsen inte är helt tomma, så är de ju inte heller många hela hästar som befinner sig där.
Vad är det han lider av? Eller ja... han verkar ju inte lida allt för mycket iofs... men det måste ju vara ngn form av... brist på ngt....

....