Det blir som jag gör det till?

När jag har legat här på sängen och vilat ett tag, så har jag en tendens att glömma min unga kropps svagheter.
Känner mig som om jag var 20 igen och skulle kunna springa ett varv runt spåret utan problem.

När jag sedan reser mig upp för en sådan simpel syssla som toalettbesök så är det som om åttio år slår mig i nacken med samma kraft som ett basebollträ... och att springa spåret skulle mer vara ett självmordsuppdrag.
Misstänker starkt att jag inte ens skulle kunna ta mig till spåret.... kanske snarare skulle ligga utslagen redan utanför staketet....

Är det då så himla konstigt att man väljer att ligga kvar i sängen? Där känns det ju bäst....
Hur kan man då säga att min kropp skulle må bättre att att röra på sig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0