Tänk att glädje så snabbt kan bytas ut mot sorg
Sista tiden har jag inte haft så ont.
Det har varit ok och jag har t o m känt mig som alla andra.
Jag gillar sådana perioder....
... men den andra perioden kommer tillbaka.
Och när den gör det har jag ingen hjälp alls.
Fick i dag ett brev från min enusiastiske läkare.
Han som innan sommaren sa att han inte skulle ge sig, utan finna svar eller iaf utesluta vissa åkommor, samt hjälpa mig finna värktabletter som jag kan ta när det är som svårast utan att hela världen försvinner.
I brevet stod det att remissen till rematulogen nekats, pga stor patient tillströmning så har de inte tid att ta mig.... Allra helst då proverna inte visade ngt fel.
Och på grund av detta, så slutar Dr B.J "mitt fall" och hänvisar mig istället till min husläkare.
Min husläkare som redan varit i diskution med min sjukgymnast pga att hon ansåg att en viss sak borde undersökas, medans han tyckte att det inte skulle det.
Just nu vill jag bara sätta mig ner och grina.
Så långt tillbaka som jag kan minnas, har jag kämpat med läkare som påstår att det inte är ngt fel.
Jag överlever, jag är ju inte döds sjuk!
Men varje period blir smärtan värre och värre..... och när den sätter in... så är jag inte längre mig själv.
Mitt skapande är lagt på hyllan.
Mitt företag gick inte att driva upp igen.
När jag mår bra är jag arbetsnarkoman. Jag driver mig själv hårt.
Men när jag ständigt slås till backen försvinner min kämpar glädje.
Det är inget fel på mig.
Jag kan inte göra vad andra människor kan, och jag ska släpa mig fram i en zombieliknande tillvaro... för det är inget fel på mig.
Jag ska sittandes se på när andra tvingas göra jobbet åt mig för att jag själv inte kan.... och jag skall ständigt ses ned på från andra, pga att jag till synes inte är annat än lat.
Se hur läkare stämplar mig om och om igen som hypokondriker.
Nej, jag går inte till en läkare igen.
Jag orkar inte mer idiotförklaringar.
Inte heller tänker jag genomlida ytterligare en period.
Jag ska kämpa järnet för att med alla möjliga medel slippa uppleva fler perioder....
Men kommer det.... då får det vara.
Jag orkar inte mer.
Jag vill inte mer
Det har varit ok och jag har t o m känt mig som alla andra.
Jag gillar sådana perioder....
... men den andra perioden kommer tillbaka.
Och när den gör det har jag ingen hjälp alls.
Fick i dag ett brev från min enusiastiske läkare.
Han som innan sommaren sa att han inte skulle ge sig, utan finna svar eller iaf utesluta vissa åkommor, samt hjälpa mig finna värktabletter som jag kan ta när det är som svårast utan att hela världen försvinner.
I brevet stod det att remissen till rematulogen nekats, pga stor patient tillströmning så har de inte tid att ta mig.... Allra helst då proverna inte visade ngt fel.
Och på grund av detta, så slutar Dr B.J "mitt fall" och hänvisar mig istället till min husläkare.
Min husläkare som redan varit i diskution med min sjukgymnast pga att hon ansåg att en viss sak borde undersökas, medans han tyckte att det inte skulle det.
Just nu vill jag bara sätta mig ner och grina.
Så långt tillbaka som jag kan minnas, har jag kämpat med läkare som påstår att det inte är ngt fel.
Jag överlever, jag är ju inte döds sjuk!
Men varje period blir smärtan värre och värre..... och när den sätter in... så är jag inte längre mig själv.
Mitt skapande är lagt på hyllan.
Mitt företag gick inte att driva upp igen.
När jag mår bra är jag arbetsnarkoman. Jag driver mig själv hårt.
Men när jag ständigt slås till backen försvinner min kämpar glädje.
Det är inget fel på mig.
Jag kan inte göra vad andra människor kan, och jag ska släpa mig fram i en zombieliknande tillvaro... för det är inget fel på mig.
Jag ska sittandes se på när andra tvingas göra jobbet åt mig för att jag själv inte kan.... och jag skall ständigt ses ned på från andra, pga att jag till synes inte är annat än lat.
Se hur läkare stämplar mig om och om igen som hypokondriker.
Nej, jag går inte till en läkare igen.
Jag orkar inte mer idiotförklaringar.
Inte heller tänker jag genomlida ytterligare en period.
Jag ska kämpa järnet för att med alla möjliga medel slippa uppleva fler perioder....
Men kommer det.... då får det vara.
Jag orkar inte mer.
Jag vill inte mer
Kommentarer
Postat av: Nillo
Vi löser detta....jag hjälper!!
Postat av: DD
Nääääääää men...duuuuuuuu....älskade tokroligamänniska. Det finns privatpraktiserande BRA läkare. ta kontakt med en sån och säg till på skarpen. Eller be mig göra det, jag e bra på att hantera män i maktposition (haha).
Du, inte ge upp.
Sånna som vi ger inte upp. Bryt ihop och kom igen.
*kramar i massor*
Postat av: Emsan
Jag förstår att det känns hopplöst=( En privatläkare kan vara en god idé, min vän som hade en hudsjukdom fick riktigt dålig hjälp på ks, de enda som hjälpte henne rätt var privat.
Hoppas det löser sig! kramar
Trackback
