CiNsO

Tidigare så har jag faktiskt skrivit mestadels för mig själv.
Men nu när jag ser hur läsarantalet ökar varje dag, så dyker "tävlingsdjävulen" upp i mig.
Min blogg är HÄSTLÄNGDER från de som syns på listorna... och jag jagar inte att finnas där.... utan min egna statistik om ni förstår vad jag menar :-)
Tävlings instinkten gäller inte antalet läsare, utan att jag vill att det jag skriver skall vara kul(eller upprörande) att läsa. Detta syns ju på antalet läsare, i genomsnitt på flera dagar... Dvs Kommer läsarna tillbaka?

Igår när jag åkte runt bland företag i Märsta och Arlanda så var jag faktiskt en aning fundersam på hur jag skulle reagera om jag stötte på en viss person.

Det finns nämligen en+mini som jag bara skulle vilja krama av saknad (17e jan), och en som jag (innan jag insåg att allt sker av en mening även här) inte hade tvekat att spotta i ansiktet av förakt (talesätt, jag spottar inte folk i ansiktet).
Som ni förstår ang den sistnämnda, så när en person varit så nära en som människa (vän)och det sedan switchar så finns det väldigt mycket känslor bakom.....
Och känslor får en att reagera på sätt som man minst av allt önskar.
Hur som helst... så hade jag inte vetat om jag hade exploderat av ilska om jag stötte på denna person, eller om jag hade ignorerat dennes blotta närvaro.
Svek är sådant som tar lång tid att komma över, allra helst om man verkligen bryr sig om personerna.
Då blir sveket extra hårt när man upptäcker att vänskapens djup inte är ömsesidigt.
Finns ett talesätt gällande känslor...... även om det i detta sammanhang är extremt svårt att erkänna det.
Men man kan aldrig HATA någon man inte älskat.
Och hat är just den känsla som är starkast när det gäller denne person.
Men alla gör sina val i livet, även vi och livet går vidare.
Alla är olika. I min värld tävlar man inte om vänskap.

Det har tagit mig över ett år att komma över den skiten, men nu är det nytt år och nya tider.
2009 kommer bli sååå bra.
Önskar jag kunde skriva lite mer om M´s funderingar, men det är ju som sagt inte officiellt ännu.... och det är fortfarande inget bestämt....
Men snart så.... får vi se om han väljer förändringar eller det gamla vanliga ;-)

Nu till mitt nya jobb.
Aldrig någonsin har den här typen av arbete tidigare intresserat mig, men det här!
Trots att man arbetar mestadels ensam (inget problem för en enstöring som mig) så är det sådan extrem sammanhållning i gruppen.
Jag har även alltid tidigare föredragit mansdominerade arb platser, då tjejer är sådana djävla skitsnackare (förnekar ni det?) på arbetsplatser.... Men det här, här är gruppen (trots att även detta yrke egentligen oxå är mansdominerande) bestående av 99% tjejer!!!
Och jag stört trivs!!!!
Jag hoppas verkligen det är som det känns, för det känns som det här företaget är ett ställe jag kommer bli kvar på så länge jag själv får bestämma iaf :-)

2009 kommer bli så bra! Och jag hoppas verkligen att det blir lika bra för er!
Nu kan jag "reclaim my life" som kvinna och mamma :-) ...
(M har ju tagit över allt det där... städa, tvätta, diska, laga mat, planera och allt annat som man delar på som föräldrar... han gör det mesta... och jag när jag har tid över....)
Kanske jag t o m delar med mig bild ledes i den nya Kvinna förvandlingen :-)

Nu ska jag vika bort tvätten från relaxen, mäta och dona så (ja, M ligger fortfarande och sover) jag kan snickra klart den sista delen i relaxen :-)

Puss på Er alla
Hoppas er dag blir lika bra som min!