Coldplay...
Yep... i morgon är det dags ... för Coldplay.
De senaste dagarna har jag varit så fruktansvärt trött, så jag gissar att jag kommer vara trött även i morgon ;-) Fast jag är faktiskt inte den enda.
MattePatte sover sött i sin fåtölj ... hehehehehe.... pet... pet.... pet.... sover du lofi???
***
När jag var liten... och i Finland (ja jag vet, ett jävla tjat om det där landet nu) så var jag ofta hemma hos min mors morbror JanErik.
De bodde på den gård som min Gammelmormor Ina byggde tillsammans med sin man...
Varje sommar när vi åkte till Suuuuuåååååmi, så var det ett absolut måste att hälsa på där. Kaj, den galne grisbonden (som jag minns som helt sjukt galen) är JanEriks son.
Höjdpunkten var att hälsa på grisarna. Stooooor byggnad full med massor massor av grisar.
Det traditionella tugget var att Carina (that would be me... ) måste ha en toppluva på sig så man ser vem av alla individer där inne som är hon.. och inte grisarna.
Jag kunde sitta där inne (fast det stank så in i helvete) hur länge som helst och bara titta på grisarna och deras kultingar. För kultingar fanns det alltid.
Sen ska vi inte tala om de stora gigantiska galtarna... Vilka bjässar de var...
Hur som helst... de små kultingarna var så söta. Så skära och med sina mjuka trynen och nyfikna på varför jag satt där och stirrade på dem... tog man upp dem tjöt de "som en stucken gris" men de gick att hålla....
När jag träffade JanErik nu, så hade jag inte träffat honom på flera år... och han frågade faktiskt t o m om vi setts förut. Mitt svar blev då, Att jo, det har vi.... men jag brukade få tillsägelse att bära en toppluva då, så de kunde känna igen mig....
Har åren ärrat mig så? Eller var det verkligen för att jag inte hade en luva på mig? hrm......
****
Idag slutade jag 19:00. Stängde butiken snabbt som satan och skyndade mig ut.
Det hade redan börjat skymma, vilket förvånar mig. Det är ju bara 5 dagar jag varit borta... och innan dess var det inte skymning när jag gick hem från jobbet.
Det var bråttom hem... hornen började växa ut i pannan, värken av tänderna som växte i käften fick mig nästan att tuppa av... och det var bäst att komma hem till tryggheten innan förvandlingen fullbordats ;-)
Väl hemma släckte jag alla lampor och satte mig i en stilla vrå för att vänta ut det......
This is the dark era.... ta da ta da ta da ta da!
Nä, jag är inte knäpp... bara lite rastlös... fast jag inte borde.
Blev inga muffins, och jag undrar om jag får upp karln min... eller om jag ska låta honom vila... hrm... hans behov eller mina... hans behov eller mina... svårt det där.
Sen inser jag att mina behov har betydligt mycket högre prioritet, för mig, än vad hans behov har....
MMMMAAAAAAAAATTIAS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
God natt alla monsterdiggare!
De senaste dagarna har jag varit så fruktansvärt trött, så jag gissar att jag kommer vara trött även i morgon ;-) Fast jag är faktiskt inte den enda.
MattePatte sover sött i sin fåtölj ... hehehehehe.... pet... pet.... pet.... sover du lofi???
***
När jag var liten... och i Finland (ja jag vet, ett jävla tjat om det där landet nu) så var jag ofta hemma hos min mors morbror JanErik.
De bodde på den gård som min Gammelmormor Ina byggde tillsammans med sin man...
Varje sommar när vi åkte till Suuuuuåååååmi, så var det ett absolut måste att hälsa på där. Kaj, den galne grisbonden (som jag minns som helt sjukt galen) är JanEriks son.
Höjdpunkten var att hälsa på grisarna. Stooooor byggnad full med massor massor av grisar.
Det traditionella tugget var att Carina (that would be me... ) måste ha en toppluva på sig så man ser vem av alla individer där inne som är hon.. och inte grisarna.
Jag kunde sitta där inne (fast det stank så in i helvete) hur länge som helst och bara titta på grisarna och deras kultingar. För kultingar fanns det alltid.
Sen ska vi inte tala om de stora gigantiska galtarna... Vilka bjässar de var...
Hur som helst... de små kultingarna var så söta. Så skära och med sina mjuka trynen och nyfikna på varför jag satt där och stirrade på dem... tog man upp dem tjöt de "som en stucken gris" men de gick att hålla....
När jag träffade JanErik nu, så hade jag inte träffat honom på flera år... och han frågade faktiskt t o m om vi setts förut. Mitt svar blev då, Att jo, det har vi.... men jag brukade få tillsägelse att bära en toppluva då, så de kunde känna igen mig....
Har åren ärrat mig så? Eller var det verkligen för att jag inte hade en luva på mig? hrm......
****
Idag slutade jag 19:00. Stängde butiken snabbt som satan och skyndade mig ut.
Det hade redan börjat skymma, vilket förvånar mig. Det är ju bara 5 dagar jag varit borta... och innan dess var det inte skymning när jag gick hem från jobbet.
Det var bråttom hem... hornen började växa ut i pannan, värken av tänderna som växte i käften fick mig nästan att tuppa av... och det var bäst att komma hem till tryggheten innan förvandlingen fullbordats ;-)
Väl hemma släckte jag alla lampor och satte mig i en stilla vrå för att vänta ut det......
This is the dark era.... ta da ta da ta da ta da!
Nä, jag är inte knäpp... bara lite rastlös... fast jag inte borde.
Blev inga muffins, och jag undrar om jag får upp karln min... eller om jag ska låta honom vila... hrm... hans behov eller mina... hans behov eller mina... svårt det där.
Sen inser jag att mina behov har betydligt mycket högre prioritet, för mig, än vad hans behov har....
MMMMAAAAAAAAATTIAS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
God natt alla monsterdiggare!
Kommentarer
Trackback
