Tomhet, men lättnad.
Nu finns inte Athene mer.... Hon somnade in ca 18:30 i går kväll.
Nu springer hon fritt på ängarna utan sin smärta.
Det var meningen att kidsen skulle få närvara, men i sista stund ångrade de sig och ville inte.
De fick vara hos Mattes moster under tiden.
Hon tog dem på fönster shopping i centrum, och skingrade deras tankar.
Vilket var tur, för både jag och Matte bröt ihop och började grina.
Våran Athene blev 11 år gammal. Detta sina sjukdomar till trots.
Genomsnittsålder för boxer är 10-12 år...
Vår ekonomi tillät oss inte låta det ske som vi ville.... så vi fick lämna henne där. När vi får råd skall jag se till att få en oljemålning på henne.
Min önskan hade varit sep kremering och strö askan i Hallsta... spara en liten nypa och låta en konstnär måla med färgen från askan i ögonen på en tavla av henne.
All aska, oavsett om det är djur eller människa, har olika färger.... Om jag fått hennes aska i ögonen på tavlan, så hade hon funnits där....
Men vi hade inte råd.... Jävla jävla ekonomi helvete!!!
Athene var ingen främling hos vetten, stamkunder som vi varit. Alla vet vem hon är, och har följt hennes sjukdom. Många av "syrrorna" som jobbar där, kan praktiskt taget hela hennes journal utantill.
Detta var slutet, itne bara för oss.... utan även för dem. Fy 17 för att vara veterinär i dessa lägen.
Jag satt utanför en stund, ville inte gå in innan matte kom tillbaka..... under tiden som jag satt där, kom de ut och talade med mig. Kramade Athene och sa några tröstande ord.
Athene har berört många med sitt kämpande och sin livsvilja...
När vi väl kom in i rummet, genom separat dörr, så fick Athene lugnande medel så hon till slut somnade. Under tiden slickade hon oss hela tiden, som om hon ville trösta. Tvättade bort våra tårar.
Vet syrrorna kom in med ett stearinljus och frågade om de fick ställa det hos henne från dem. Tyckte den gesten var så fin.
Vi satt där, i dämpad belysning och såg vår älskade Athene somna in.... Det var fint, och vi såg hur alla hennes ömma muskler äntligen slappnade av.
Vi stannade kvar tills enbart hennes skal fanns kvar... Athene hade redan sprungit ut på ängarna, och där finns hon kvar. Denna gång fångade vi inte in henne.
Vi tvingade inte henne att komma tillbaka .... hon fick springa iväg, och njuta som en hund ska... utan smärta.
Tack alla för omtanken ni givit. Men oroa er inte för oss.... Athene har det bra nu.... hon har inte ont längre.
Nu springer hon fritt på ängarna utan sin smärta.
Det var meningen att kidsen skulle få närvara, men i sista stund ångrade de sig och ville inte.
De fick vara hos Mattes moster under tiden.
Hon tog dem på fönster shopping i centrum, och skingrade deras tankar.
Vilket var tur, för både jag och Matte bröt ihop och började grina.
Våran Athene blev 11 år gammal. Detta sina sjukdomar till trots.
Genomsnittsålder för boxer är 10-12 år...
Vår ekonomi tillät oss inte låta det ske som vi ville.... så vi fick lämna henne där. När vi får råd skall jag se till att få en oljemålning på henne.
Min önskan hade varit sep kremering och strö askan i Hallsta... spara en liten nypa och låta en konstnär måla med färgen från askan i ögonen på en tavla av henne.
All aska, oavsett om det är djur eller människa, har olika färger.... Om jag fått hennes aska i ögonen på tavlan, så hade hon funnits där....
Men vi hade inte råd.... Jävla jävla ekonomi helvete!!!
Athene var ingen främling hos vetten, stamkunder som vi varit. Alla vet vem hon är, och har följt hennes sjukdom. Många av "syrrorna" som jobbar där, kan praktiskt taget hela hennes journal utantill.
Detta var slutet, itne bara för oss.... utan även för dem. Fy 17 för att vara veterinär i dessa lägen.
Jag satt utanför en stund, ville inte gå in innan matte kom tillbaka..... under tiden som jag satt där, kom de ut och talade med mig. Kramade Athene och sa några tröstande ord.
Athene har berört många med sitt kämpande och sin livsvilja...
När vi väl kom in i rummet, genom separat dörr, så fick Athene lugnande medel så hon till slut somnade. Under tiden slickade hon oss hela tiden, som om hon ville trösta. Tvättade bort våra tårar.
Vet syrrorna kom in med ett stearinljus och frågade om de fick ställa det hos henne från dem. Tyckte den gesten var så fin.
Vi satt där, i dämpad belysning och såg vår älskade Athene somna in.... Det var fint, och vi såg hur alla hennes ömma muskler äntligen slappnade av.
Vi stannade kvar tills enbart hennes skal fanns kvar... Athene hade redan sprungit ut på ängarna, och där finns hon kvar. Denna gång fångade vi inte in henne.
Vi tvingade inte henne att komma tillbaka .... hon fick springa iväg, och njuta som en hund ska... utan smärta.
Tack alla för omtanken ni givit. Men oroa er inte för oss.... Athene har det bra nu.... hon har inte ont längre.
Kommentarer
Postat av: Sussie
Lider med er , för den stora tomhet hon lämnat efetr sig. Hon berörde många även mig även om jag bara träffat henne några gånger men hon va en speciellt dam med en vilja av stål en järnlady.
Vet hur det känns när en ekonomi inte tillåter vissa saker ske.
Efter att ha läst dina ord här ovan så rinner tårarna, och jag t o m hulkar. Det är starka ord som berör.
Tänker på er
Kramar till er alla
Trackback
