Tredje provet rättat!

Med dunkande hjärta och en andning som genast får maken att förstå vad det är som pågår, läser jag mailet om att mitt prov nu är rättat.
När jag känner mig så pass osäker på resultatet, kan jag heller inte glädjas åt betyget... som i detta fall var VG.
För som jag sagt tidigare, så spelar betyget visserligen en viktig roll, men är föga betydelsefull när det gäller min tillfredsställelse för vad jag känner att jag kan.

Nu är det de sista delarna, och endast den muntliga delen kvar, vilket gör mig supernervös.
Jag vill inte luta mig tillbaka och skylla på mitt dåliga minne, utan jag vill kunna ALLT i boken prickfritt. Så pass att, om möjlighet fås, jag kan uttrycka mig i en diskussion så jag kan få ytterligare information av de som kan ännu mer.

När det gäller Bi, så ser jag dock enormt fram emot att få provet tillbaka. Detta pga att min lärare alltid lägger till långa utlägg om "läs mer" information som är extremt lättförståeligt och bra mycket enklare för mig att ta till mig när jag ser mina svar samt hans vidare information.
Älskar den här känslan av att jag vill veta mer!
I mina ögon kan jag inte det jag läst tillräckligt mycket, om jag inte kan komma på frågor som jag vill ha besvarade och få tag i ytterligare fakta i ämnet.

Varför hade jag inte den känslan när jag läste i skolan för.... ja, X antal år sedan (det är inte i alla situationer som jag önskar gå in på detaljer....)?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0