CiNsO

Japp, då var dagens besök avklarat.
Blodgrejset såg ok ut... trycket likaså. Mycket vita blodkroppar i urinen, återkoll den 13e januari :-)
Läkartid bokad till den 12e jan och upptäckt av att förlossningen ej skickat ngn remiss till spec mödravården, därav avsaknad från kallelse.
Remissen skickades istället in av min barnmorska Caroline, idag.
Urinprov skall även lämnas in på måndag för att kollas ytterligare.

Huvudet fortfarande nedåt, hjärtljuden 140 och livmodern mäter hela 28 cm (normalt för gången tid är 27,5).
Dvs hon har gott om plats.

Älskar uppdateringarna, och att få säga hur mycket bättre jag mår just nu :-)
Ibland kan jag dock fundera på vad det är hon håller på med i magen. Det finns en känsla som hon börjat ge mig... känns som värkar, dvs mycket ont, men det är ngt som Philippa gör.
Det vet jag pga att inte hela livmodern drar ihop sig utan det är bara under naveln.
Högra delen av magen är hennes favoritplats... som synes nedan :-)



Älskar att vara gravid.

Nu väger bebisen ungefär 875 gram och är knappt 37 cm lång från topp till tå.
Ögonen öppnar och sluter sig, bebisen sover och är vaken på regelbundna tider och den kanske suger på fingrarna eller tummen.

Sov gott och dröm sött!
En del experter tror att bebisar börjar drömma vid ungefär 28 veckor.
Vad skulle de drömma om?
Ingen vet helt säkert, men hjärnan är mycket aktiv även denna vecka.
De karakteristiska vecken börjar uppstå på dess yta och mer hjärnvävnad formas.

Om du känner rytmiska fosterrörelser nu, kan det mycket väl vara hicka – vanligt denna vecka och under resten av graviditeten. Anfallen av hicka brukar inte vara så länge och går över av sig själva. Din bebis fortsätter att andas in vatten snarare än luft.

Nu når livmodern din bröstkorg, vilket kan göra dig andfådd, om du inte redan är det. Från och med nu och under de sista tre månaderna är det inte ovanligt att drabbas av kramp i benen, hemorrojder, åderbråck och klåda på magen.

Nu är du 26 veckor gången (eller gravid i 27:e veckan, om du föredrar att räkna så).
Din bebis hörselnerver blir allt känsligare och om den blivande pappan pratar med bebisen nu, kommer den eventuellt lära sig känna igen ljudet av hans röst.
Ju mer bebisen hör pappas röst redan i livmodern, desto mer lugnande inverkan kommer den att ha när bebisen har kommit ut.
Högläsning för den blivande mamman, kanske? (ha ha ha... som om Matte skulle göra det)

Nu är bebisen lite drygt 35 cm lång från topp till tå och väger strax över 750 gram(Philippa väger dock redan 830 gram enligt ultraljudet den 15e).
Ögonen kommer att börja öppnas kring den här tiden och mot slutet av sjunde månaden kommer reaktionerna på ljud att mogna, eftersom hörselnerverna är mer utvecklade då.
Bebisen fortsätter att ta små "andetag" som träning inför livet utanför, även om den än så länge andas fostervatten istället för luft.

Nu växer bebisen snabbt och hjärnan utvecklas i intensiv takt. Detta gör att ditt näringsintag är viktigt. Fortsätt äta en välbalanserad kost med mycket grönsaker och fullkornspordukter. Fiberrik mat, som fullkornsprodukter, linser och råris innehåller mycket B-vitaminer och hjälper till att förebygga förstoppning.

Din föräldragrupp kommer förmodligen att börja om ett par veckor (om den inte redan börjat). Träffarna ger information om förlossningen och början av föräldraskapet och om ni kan delta båda två, är det allra bäst. Att vara välinformerad gör resan lättare.

Och så har vi bekräftelsen att det är en flicka :-)



Kl 10 i dag var vi inne i stan, på 4D Ultraljud.
Det var en magisk upplevelse att få se henne i magen.
Först ville hon inte röra sig alls.... låg bara helt stilla och hade benen i kors.
Efter lite duttande runt började hon röra sig och vi kunde se henne öppna och stänga ögonen, munnen. Räkna fingrar på händerna och tår på fötterna.
Till slut tyckte hon dock att det fick vara nog.
Hon lade händerna för ansiktet, som om hon gnuggade ögonen, samt lyfte benen mot munnen.

Då gick det ist att få en mycket bra bild på könet, och vi fick det bekräftat att det är en tjej :-)
Vi kunde även se att hon redan vid det här laget, har vårt välkända hack i hakan :-)

Kidsen var helt lyriska!

Bebisen väger nu nästan 660 gram och är ungefär 35 cm lång från hjässa till häl. Den gör andningsrörelser, men har fortfarande ingen luft i lungorna. Undersökningar har visat, att ett 26-veckors foster reagerar på beröring. Om du lyser med en ficklampa på magen kommer bebisen att vända på huvudet, vilket har tolkats som att synnerven har börjat fungera.

När du har tid på BVC kontrolleras ditt blodtryck och du får lämna urinprov. På så vis kan man upptäcka tidiga tecken på havandeskapsförgiftning och diabetes så att behandling kan sättas in om det behövs.

Fingrar, handleder och händer kan kännas domnade eller värka. Det kan bero på att karpaltunneln, liksom så många andra vävnader i kroppen, svällt upp. Det medför att nerver som löper i tunneln kläms, vilket kan orsaka smärta. Handledsstöd kan hjälpa, liksom att ta kosttillskott med vitamin B6.

Så vad är det egentligen som hänt?
- jag är fortfarande väldigt trött.
- fortfarande extremt yr
- fortfarande gravid och väldigt fet.
- fortfarande kraftig foglossning

Men!!!
Och det är ett stort men......
JAG ÄR BEFRIAD!

Yrseln kunde de inte ge någon förklaring på, men vi fick höra hjärtat slå som det skulle. Inget fel i urinen, blodet eller på livmodertappen.
Den var helt som den skulle!
Läkaren som jag hade, var dessutom förlossningsläkare samt forskade i just cervixinsufficiens... dvs han var extremt kunnig och framför allt uppdaterad.
Med den nya informationen skulle jag kunna gå rosenrasande på de läkare jag tidigare träffat.
Samma sak på gynakuten.

Att beordra mig till sängliggandes, kunde i vissa fall varit tvärtom förödande för mig och Philippa om det velat sig riktigt illa. Detta för att de som tidigare undersökt mig ej varit uppdaterade om det senaste.
Bricanyl har de kommit fram till att de inte alls förhindrar en förlossning, de gör enbart att det känns lättare om man upplever förvärkarna som jobbiga.

Vi fick också veta att OM det skulle varit så att Philippa inte tänker stanna kvar i magen, så är det enda de kan göra är att beordra mig sängliggandes och ge mig kortison för att hon skall utvecklas snabbare.... och då rör det sig om 2-3 dagar.

Jag blev så glad att jag nästan började grina.
Så lättad.
Två månader har jag lidit av att inte kunna göra ngt, av rädsla för att vara den som skadar Philippa.
Nu vet jag att jag inte behöver det.
Jag kan helt enkelt göra det jag vill, i den mån min kropp klarar av det. Beroende på hur jag känner mig.
Känns det jobbigt, så ska jag vila... EN LITEN STUND!

Jag får baka
Jag får laga mat
Jag får umgås med folk, för det är inte skadligt (även om det är jobbigt) att jag sitter upp.
Ni anar inte hur lättad jag är.
Jag får mitt liv tillbaka!!

Fortfarande är jag fet och nästintill orörlig, men jag kan nu njuta av livet och graviditeten istället för att ständigt vara orolig för att jag ska sätta igång födseln och förlora Philippa!

Det jobbiga är dock... zzzzzz... att jag är fortfarande klen och seg utav bara helvete... zzzzzz

BVC gick bra... men vi måste iaf åka in till förlossningen på KS
Jag vill inte vara på KS... vill vara på UAS!

Alla prover såg bra ut, så no worry.. men däremot så måste vi kolla lite mer eftersom Philippas rörelser minskat drastiskt (hjärtljuden var dock bra) och yrseln sitter i.
Barnmorskan köpte inte min förklararingar om att det kanske kunde ha men förkylning att göra, så nu ska vi in och kolla att Philippa gör som hon ska och inte hittar på dumheter.

Fan... jag ville ju göra kola idag ju! Har ju grädde hemma och allt!

Bebisen väger nu över 600 gram och är välproportionerad, men med tunn och ömtålig hud och ringa mängd underhudsfett. Hjärnan växer snabbt och bebisen börjar fylla utrymmet i livmodern. Den är ungefär 30 centimeter lång från hjässa till häl. Även om chanserna att bebisen skulle klara sig med rätt vård om den föddes nu är goda, så skulle de flesta läkare och barnmorskor göra sitt bästa för att förhindra en förlossning i det här stadiet så att bebisen får fortsätta utvecklas på ”vanligt” sätt.


Du kanske har fått svaga röda eller bruna strimmor, så kallade strior på mage, höfter eller brösten. Krämer kan inte ta bort dem, men att ha en BH som ger brösten bra stöd kan förebygga strior åtminstone där. Det är väldigt vanligt i det här stadiet av graviditeten – ca 90% av gravida kvinnor får dem. Efter förlossningen bleknar striorna gradvis och lämnar strimmor som är ljusare än kringvarande hud.

Dina ögon kan kännas torrare och vara ljuskänsligare än vanligt. Detta är också normalt under graviditeten och du kan lindra symptomen genom att använda s k konstgjorda tårar (säljs på Apoteket).

Bebisen väger nu strax över ett halvt kilo och är nästan 30 cm lång från hjässa till häl.
Hörseln är välutvecklad och den kan höra din röst (som under vatten), dina hjärtslag och de mullrande, gurglande och kurrande ljud din mage och tarm gör.
Höga ljud som bebisen ofta hör inne i livmodern, t ex hundskall eller dammsugaren, kommer förmodligen inte att låta otäcka efter födseln.

Många studier pekar på att bebisar i magen ofta gillar klassisk musik – av någon anledning särskilt Vivaldi. Pröva att spela Quattro Staggione och se om bebisen reagerar. Lugnar den ner sig när musiken är långsam och blir livligare när den är snabbare? Vem vet, du kanske bär på en blivande dirigent!

Din bebis hörsel fortsätter att utvecklas och lungorna håller på att förbereda sig inför livet utanför. Den sväljer fostervatten, men kommer förmodligen inte att bajsa förrän den är född.

Om bebisen föddes nu så skulle den ha en liten chans att klara sig (ca 16%), förutsatt att den får rätt vård. I detta stadium spelar varje dag i livmodern roll. Om bebisen föds nästa vecka, vid 24 veckor, skulle överlevnadschansen öka till 44%.

Du kanske börjar känna dig klumpig och ovig nu när din tyngdpunkt förflyttat sig. Tandköttet blöder eventuellt när du borstar tänderna och du kanske har fått knoppnavel? Sådant kommer att gå tillbaks till hur det var förut efter förlossningen.

Hade ju lite till att pladdra om....

Igår kände Emilia Philippa för första gången.
Philippa körde även ett race i natt med att sparka pappa i ryggen... antar att hon försökte få lite lugn och ro från snarkningarna.. men det hjälper föga när man är ett spinkigt litet foster.
Hon får nog växa till sig lite innan det tar.

Nu i veckan kommer barnvagnen att inhandlas. Det är fortfarande rea på den, och jag vill verkligen ha den!!

Jag som inte trodde nätterna kunde bli värre än de redan är när det gäller sömnbrist.
Men det kunde de.
Då fort jag slumrat till... så har jag vaknat av extrem smärta i höfterna. När jag ligger på vänstra sidan, och när jag ligger på högra.
Kan ligga på rygg... känns ok, men då kör sammandragningarna igång istället.
Hur ska jag lösa det här nu då?

Nu väger bebisen nästan ett halvt kilo, cirka 430 gram, är drygt 27 centimeter lång från hjässa till häl och har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu.
Innan detta sker, ser huden lite skrynklig ut, men bebisen lägger på sig lite varje dag nu.
Läppar och ögon är formade, men iris (regnbågshinnan) saknar fortfarande pigment.
Bukspottkörteln utvecklas stadigt.

Redan nu finns tandanlag i käkarna och det dröjer inte så länge innan bebisen är född och så småningom får sina första tänder.

Hittills har du förmodligen ökat i vikt med mellan 5,5 och 7 kg, men från och med nu kommer du att öka snabbare i vikt – räkna med strax under ett kvarts kilo per vecka. Det är vanligt och helt normalt att få sug efter specifik mat.

Enl önskemål lägger jag nu in bilder på den stora kokong där Philippa befinner sig.
Suddiga, tagna av Emilia med mobil.... Bättre kommer sen om jag hinner be maken fota innan han somnar... asg.

Det är 132 dagar kvar till beräknad förlossning enl "hur man räknar".
Utöver det får man sedan tänka plus eller minus ca två veckor.
Nu är det dessutom kväll, och jag är övertygad (återstår att se om jag har rätt eller fel sen) att hon kommer ut senast i början på mars....
Mina kids är tidiga.
Och hon jobbar bevisligen redan på det.

Om man skulle hård dra det.... så skulle det då innebära att det är ca 3168 timmar kvar till beräknad förlossning... till detta får man ju då även vara öppen för ca 336 timmar plus eller minus.
... vilket i sin tur innebär ca 190080 minuter och ca 11 404800 sekunder kvar till beräknad förlossning....

Räknar man utifrån sekunderna, så måste jag ju faktiskt säga att siffrorna ändrar sig i rasande fart... man verkligen ser hur tiden går framåt och varje sekund är en sekund mindre att vara gravid.
Huga.. nu känner jag inte att det är så lång tid kvar... snarare som om jag verkligen måste passa på att njuta då det är den sista graviditeten som jag någonsin kommer uppleva.

Allt är ju relativt.

-"Öka mängden fostervatten, genom att dricka mer vatten!"

Ok... so be it!

Problemet är bara att då ökar även mängden vätska som vill ut.... och om allt som kommer in, rinner lika snabbt ut igen.... hur ska jag då kunna öka mängden fostervatten???

Aja... tillvidare... jag dricker, och kissar... dricker, och kissar....

So be it!

Nu väger fostret cirka 360 gram och är ungefär 27 centimeter långt från hjässa till häl.
Ögonbryn och ögonlock är fullt utvecklade och fingertopparna täcks av naglar.

”Små grytor har stora öron”:
Nu kan bebisen höra vad du säger eller sjunger.
Vissa studier pekar på att att nyfödda barn suger kraftigare om de lyssnar på en saga de hört ofta i livmodern.
Om du vill göra din egen ”vetenskapliga” undersökning, kan du välja en bok du tycker om och läsa den högt.
Det är klokt att välja något du inte kommer att tröttna på i brådrasket, eftersom det kan råka på att bli en storfavorit som du får läsa många, många kvällar framöver...

Du mår förhoppningsvis ganska bra nu.
Generellt är detta den behagligaste fasen av graviditeten.
Du har ännu inte blivit så stor att det är jobbigt och de vanligaste biverkningarna av att vänta barn, som illamående, tryck på blåsan och trötthet har förmodligen lagt sig.
Njut medan det varar.
Den tredje trimestern ligger framför dig och kan föra med sig lättare besvär som kommer av att bära en större bebis i magen.

Det är inte många program på tv som jag valt att följa, eftersom jag inte vill fastna i ngt tv koma.
Därför har jag valt att hålla mig till fakta kanalerna.
Men det finns ett program.... på fyran... som jag håller stenkoll på tiden, och som jag inte vill missa.
Förlossningskliniken.
Varför vet jag inte, för jag tycker att det är så fruktansvärt GROSE att se hur de ligger där och skriker och pressar ut dessa kladdiga små knyten.
De är jättesöta bebisar... när de torkats av från allt blod och det där äckliga vita.

Själv ligger man ju, som föderska, upptagen med andra tankar just i själva ögonblicket.... men karlarna, som står som åskådare.... de måste ju leva med den synen resten av sitt liv.
Jag lider verkligen med dem.


wooohoooo.... det snöar.... och jag lyckas se flingorna dala ner :-)

Nog för att hon inte vet bättre, och hon ju precis utvecklat det kunnandet...
Men om jag tycker att det är tufft med rastlösheten som kommer till följd av att vara beordrad i ryggläge... men det finns ju de som har det värre.
Philippa ligger ju i sin lilla påse och har bara vatten och de partiklarna som är i vattnet att lattja med.
Navelsträngen är ju inte direkt en nyhet, den har ju funnits där länge, men konsten att andas vatten är ganska färskt.

Så om man jämför de sysselsättningarna med de som jag har tillgång till, så är jag nog inte den som har tråkigast och mest enformigt.
Jag har det ganska bra ju!

Bara 134 dagar kvar!

Om det nu fanns en möjlighet till att kunna sova sig igenom hela graviditeten så skulle jag göra det.
Tiden går så mycket fortare när man sover.

Eftersom jag har så mycket sammandragningar på nätterna, sådant tryck när jag är uppe och skakningarna pga bricanylen inte slutar... så ringde jag nu till MVC för att fråga.
Mina förhoppningar om höstpromenader grusades när jag fick höra:
- Måste öka upp dosen, skakningarna slutar inte så det är bara att gilla läget. De stoppar värkarna och ser till att hon stannar längre i magen.
- Jag får inte, under några omständigheter, göra annat än gå på toaletten och upp å äta. Övrig tid skall jag ligga ner. Iaf så länge trycket är kvar. Spelar ingen roll om värkarna slutat eller inte.

Så... det blir bara att vackert ligga kvar till sängs ett tag till..... rör på mig gör jag ju, för jag skakar som ett asplöv pga bricanylen.
Galet!

Se det possitivt.
Philippa är kvar i magen och växer friskt. Hon sparkar och utvecklas.
Samt att det är "bara" 135 dagar kvar till BF :-)