Ajdå....

När saker och ting MÅSTE klaffa, så är det oftast då som det rasar.

Upptäcker idag att jag, som redan insett att detta kommer bli det sämsta provet ever när det gäller att lämna in ett komplett prov. Att mina dagar till studier, som jag trodde var 4, numera endast är två.
Provet skall inte in på tisdag, det ska in på måndag.
Älskade lilla S är sjuk, så Phipi kan inte gå dit och leka idag. Det är iofs inte hela världen att det blev inställt, då jag tillbringade hela kvällen med att trycka i mig socker av alla dess slag, för att hålla mig vaken till att plugga... så idag är jag "bakis" och det hade tagit mig x antal timmar till att få fatt på en hjärna som skulle vara behjälplig.
... att jag för flera dagar sedan redan ställt in lördagens galej behöver jag nog inte nämna....

Men det finns faktiskt ljuspunkter i det också.
- Syrran kliver in som en räddande ängel... igen.

- Barnomsorgen kanske inte är så långt borta som det först såg ut, när det uppdagades att det här med "ont om platser" inte riktigt var vad "placerarna" sagt till kommunen.
Vilka jävla idioter!!!
Ljuger för de som söker barnomsorg, och ljuger för kommunen (som är de som åker dit om lagen inte följs) med falsk statistik!!

Som med alla nuförtiden, är det grymt tungt att bara hinna träffa folk när jag behöver hjälp med barnen för att kunna plugga.... som en extra hög jävla tröskel att stiga över med ursäkter som: "sorry att jag inte hört av mig, men kan du hjälpa mig".
Avskyr verkligen att vara beroende av folks hjälp, eftersom jag VET att jag inte har tid att hjälpa tillbaka i samma utsträckning.
Allt pusslande och fixande gör det hela bara 1000gånger tyngre.

Nej, nu skall jag försöka mig på den underbara kombinationen att låta bli att räkna Matematik, utan att bryta ihop.
... en hel dag försvann för att jag kollat fel....
Klarar snart inte mer.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0