Orolig

Det är hemskt att man egentligen lever med tanken "Det drabbar inte mig" .... för när det väl gör det, eller någon nära anhörig så känns det inte verkligt.
Är man inte odödlig?
Ska inte alla de personer jag växte upp med finnas där för alltid?

För ett par månader sedan fick jag veta om en släkting som blivit dålig, behandlad - MEN FELBEHANDLAD så det heter duga. Eller.... hon blev inte ens behandlad efteråt alls.
Igår fick jag veta om en annan mycket närstående, som just nu i skrivandes stund är inne på kontroll.
Behöver inte vara något.
Vill inte att det ska vara något, om nu min vilja spelar någon roll.

Väntan på det uppdaterande samtalet kommer bli lång...... Tills jag får veta att allt är ok, för det KAN INTE vara annat än ok. FÅR INTE vara annat än ok..... så kommer klumpen sitta kvar i magen och inget annat få plats.

Kommentarer
Postat av: Tina

<3

2011-05-19 @ 14:29:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0