Vilken tur!

Med regn som öste ner, och rädslan (för VAD vet jag faktiskt inte) inför dagens ridning så försökte jag intala mig själv att det inte var så bra att rida när det regnade.
Kanske blir det inställt :-)
Lite förvånad över mig själv så insåg jag iaf att min halvhjärtade försök till att avoka inte var en bra ide, utan jag snarare tvärtom.
Super dålig ide.
Självfallet måste jag ju upp i sadeln asap!

Och så blev det, som tur är.
Nu sitter jag återigen här med enormt lyckorus och kan absolut inte förstå vad jag hade att vara orolig över.
Det är ju helt underbart att rida!
Nu gick det lite snabbare periodvis också.
Helt fucking lovely!!!

Nu blir det tyvärr ingen mer ridning på ett tag då jag har prov som jag måste koncentrera mig på, samt att A kommer vara borta ett par dagar.
Å N G E S T!
Jag vill ju ut igen!
NU!



Aja.... får nöja mig med att rida Italienaren så länge.
I´m sure He won´t mind....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0