CiNsO

Försöker verkligen att in i det sista knipa ihop stressnerven och absolut inte känna något alls.
Inte stressa.
Inte sparka bakut.
Bara vara för att känna lugnet.
Den här gånger har det gått g a n s k a så bra.

Mina dagar består av att vara chaufför inför sportfritids och fotbollsskolan, till dotter och son.
Måndag och Tisdag har maken varit borta, och kommer inte hem förrän i natt.
Jag borde ha pluggat.

10.00 sonen skall lämnas
13.30 dotter skall lämnas
15.00 sonen skall hämtas
16.00 dotter skall hämtas

Till detta så lägger vi fotbollsträningar, matcher och att lunch och middag skall lagas och Mini underhållas.

Förvånad ställer jag mig då inte till att vägverket har beslutat sig för att äntligen laga den "stora" grusvägen hos oss.
Varför inte?
Maken är bortrest, jag har prov som är på g och kidsen höll ju sig friska (brukar alltid komma magsjuka vid sådana här stunder annars... )
Men de gör detta och missar liksom den väsentliga saken som att informera de boende längs med vägen att den skall stängas av ett par dagar.
Helt.
De missar HELT att vägen HELT stängs av.

Här har vi alltså 5 min väg VS 30 - 40 min väg...
....så det är en ganska så stor grej om man, liksom jag i morse, kommer åkandes 09.55 och upptäcker en stor grävskopa som blockerar vägen med en tjurig förare i som vägrar ge mig informationen om HUR länge han tänker befinna sig där.... blockerandes min väg.

Samtidigt lyckas jag med bravaden att ha ett helt dagis hoppandes på mina stressnerver utan att slita skellettet ur denna trevliga, men ack så motarbetande karl som gör sitt jobb... lika sur som en PMS kärring under högsäsong (han alltså, inte jag).

Som tur är, nu på kvällen när PMSgubben åkt hem för dagen... så kommer man förbi med bilen. Återstår att se om det var för att de var klara på den sidan, eller om de ännu inte hunnit med den sidan.
Spännande nästan jämt.