CiNsO

Trots att Phipi´s tänder hittills verkat vara av enstöringsvarianten, så följs nu nr 3 tätt av nr 4. Samma dag som nr 4 börjar puta ut, så visar damen även att hon i sin ensamhet lärt sig saker utan mammas vetskap.

Phipi sitter på golvet och kör sitt "Jag är ganska så nöjd om jag inte kan komma på ngt bättre"- joller. Efter en stund har hon, precis som hon brukar, lagt sig ner på mage i försök att nå ngt som hon ändå inte når. Frustrerad och envis som hon är, min lilla dotter, så sätter hon igång med "det är så synd om mig"- gnället.
Jag har faktiskt lite sysslor att göra, och känner genast att hon får ligga där och gnälla ett tag. Hon lider inte av det, och inga barn är hemma för att lyfta upp henne i demonstration med orden:
- "Hör du inte att hon gnäller mamma?"

När jag sedan passerar min dotter på golvet så sitter hon upp.
Jag stannar upp och försöker verkligen hitta den del av minnet där jag sätter upp henne, men förgäves.
Har hon satt sig själv?
Nääää... inte min dotter. Hon kan ju inte... vill inte.
Eller?
Missade jag denna ynka del i hennes utveckling bara för att jag "hade sysslor"?
Fan fan fan!

Efter en stund, när jag ska tända brasan och hon sitter bredvid mig.... så gör hon samma sak igen. Lägger sig ner och börjar gnälla.
Med händerna inne i braskaminen i full färd att göra en brasa, så ignorerar jag henne igen.
Mamma har sysslor.
Men då..... i ögonvrån, ser jag hur ungen sätter sig upp SJÄLV och sedan tittar förnärmat på mig, precis som:

- "Aja, ska du vara så jävla upptagen så fixar jag det väl själv!!"

Föga visste väl hon, att det var precis vad mamma ville :-)