Gammal i gatan

Eftersom tiden går och alla småttingar växer upp till tonåringar, njae... kanske inte riktigt så illa då... men många av bebisarna har klivit över barriären av sin första 1års dag.
Till äran av två åringar så träffades vi mammor idag.
Även två pappor var med.

Självfallet skall även pappor ha rätt till att delta i ÖF med barnen och få ta del av samma sak som mammorna gör... men jag förstår verkligen varför de bildar egna grupper.
Inte mycket utbyte de har av oss mammor.
Visst... man är där för kidsen, men det går ju inte att komma undan det faktum att vi vuxna faktiskt talar med varandra också, och det krävs en viss personkemi för att det skall gå ihop.
Vi pratar om allt mellan himmel och jord.
Hängpattar
Amningstuttar
Degmagar
Konstiga flytningar och chockerande återkomst av mens skiten.
Förlossningar
Skrikiga ungar (ja ja, underbara rara också)
och den första utpetade snorkråkan (ingen har sagt ngt ännu, men det kommer... tro mig).
I de flesta ämnena har papporna inte så mycket att lägga till.
... så en tanke av beundran för de karlar som dök upp på vår mamma... eh, föräldraträff idag. Ännu mer beundran om de kommer förbi fler gånger ;-)

Det noteras även att det är v ä l d i g t många u n g a mammor i gruppen.
Unga, som i yngre än mig.
Unga, som i att det är första barnet.
I detta fall, så får jag nog tacka och vara glad över mitt dåliga minne... då jag känner mig som förstföderska och måste fråga alla dessa visa da...eh, tjejer om det är ngt jag undrar över när det gäller utveckling och dyl.
De har lite mer koll s a s. Nyutbildade som de är, och med färskt minne ;-)
Så jag känner mig som en i gänget iaf.
Förutom... när man snabbt skall resa på sig och kuta iväg( well... man är inte 20 längre)...
DÄR går det lite segare... men om det tar stopp helt så har fröken T lovat att assistera mig!
ASG!

Now... off to sleep.
kl är 01.00 och jag har fixat med Phipi som förbereder sig för ytterligare en natt utan bra sömn... stackars liten vaknar och är så ledsen så ledsen.
Men det är mycket som sker just nu. Mycket frustration över att inte kunna gå fast viljan finns och ilska över att mamma inte övningsgår 24/7 som mini önskar....



WTF!!!
Nu börjar maken snacka i sömnen också... inte bara Phipi som haft en dag full av upplevelser! Ha ha

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0