Schmack!

Av någon anledning så lyckas jag förlägga mina träningsbyxor på dessa kvm i form av enplan och endast ett fåtal ställen där jag skulle kunna lägga dem... men jag lyckades iaf slarva bort dem tillfälligt.
Kanske är det mitt undermedvetna som kliver in och försöker rädda denna soffpotatis kropp från den nya livsstilen med rörelser på schemat.

Så... för att göra min "En kvart om dagen" så drog jag på mig vanliga shorts.
De sitter inte riktigt lika fast som träningsbyxorna och pga detta så kom ett ljud som påminde mig om att jag fortfarande har en lång bit att vandra, samt att jag borde gjort detta långt tidigare.

Vid varje "nedhopp" så klatschade det liksom till och lät som om jag klappade händerna eller ngt, vilket jag kan garantera att jag inte gjorde för det enda av kroppen som jag HADE kontroll över var just händerna.
Inte heller kände jag att det någonstans på min kropp fanns en känsla som hörde ihop med detta ljud. Men ljudet kom så fort jag rörde mig så det kom garanterat från mig.

Jag ignorerade det( tillfälligt, eftersom jag trots allt blivit så pass berörd att jag skriver om det här) och kom fram till att det måste bli sådan ansamlig av sladdrig hud någonstans på min kropp, av de ställen där nerverna inte är helt funktionsdugliga, så de möttes upp i en form av protest av mina rörelser... om och om och om och om igen....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0