CiNsO

"Depression / stress är inte ett tecken på svaghet, är det ett tecken på att du har försökt att vara stark för länge. Tänka för mycket på andra och glömma sig själv. Sätt detta som din status om du känner någon som har eller har haft depression / stress eller du är / har drabbats. Jag vågar - vågar du"

Huhh....
Det är en tung och hemsk sjukdom som drabbar en hårt som ett slag i magen.
Man kan praktiskt taget säga att livet tar slut... för det är så man känner. Det är så enormt svårt att se det possitiva i saker och ting som sker och man får lite känslan av att vara fastbunden vid en tung sten som sakta sjunker ner på botten av en djup sjö och samtidigt försöka kämpa för att ta sig upp när man hellre inte vill ngt än bara glida ner och finna frid.
Under den tid som stenen sjunker, även om man periodvis lyckas ta sig upp en bit mot ytan, så är det bara så att man kan hjälpa sig själv.
MED stöd från andra, självklart och man behöver få tid till att läka och ta sig upp.
För om man aldrig lyckas ta sig upp till ytan, så betyder det att man inte har tagit sig igenom det som föranledde till sjukdomen.
Samtidigt som tid i vila och lugn behövs för att läka, så kan tid och vila se till att man för alltid stannar i det. Att man aldrig återhämtar sig.

Det tar kvinnokroppen ett par år för att återhämta sig efter en graviditet och en förlossning, och det tar lång tid att läka från denna sjukdom.
MEN om man aldrig ändrar sitt leverne, så blir man inte bra. Man kan aldrig gå tillbaka till samma gamla utan måste ändra sin syn på saker och ting och hur man prioriterar sitt liv.
Annars blir man inte bättre.
FRISK och helt borta från detta blir man aldrig, men du lyckas ta dig upp till kanten och stanna där. Även om du resten av ditt liv kommer tillbringa det nära kanten och med ständig risk för att trilla ner igen... så kommer du samtidigt få bättre balans i livet och mer säker på att du kan vingla hur mycket som helst vid kanten UTAN att trilla dit,... för du lär dig vad det är som gör att det sker, och håller dig undan från det.

Man måste!
Man har bara ett liv!!

De första meningarna i detta inlägg, är en statusrad som kopieras på facebook.
Många har varit där, även jag.
Men jag ser det inte längre som en anledning till att tycka synd om mig själv, utan snarare en anledning till att TYCKA OM MIG SJÄLV som den jag är och vara tacksam för varje dag jag har det.
Visst deppar jag, visst blir jag ledsen, arg och upprörd... men jag njuter även av livet de dagar som är bra, och tar styrka från dessa dagar för att ha i lager när det kommer dåliga dagar!

Lyssna på kroppen, gör det som känns bra och var ALLTID beredd på att det kan hända att man av någon anledning inte klarar av det.
Stöd andra genom att inte kräva ngt. Lägg ingen press på någon och TÄNK PÅ SIG SJÄLV I FÖRSTA HAND!

Som de säger på flygplanen:
- "Ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper andra!"


.