Und so weiter...
Yes, idag sov Phipi så pass länge att jag vaknade UTAN klocka 06.30... pigg som en lärka och fri som en annan jävla fågel eftersom jag inte behövde börja dagen med ett barn på ankeln ;-)
Absolut inte något emot hennes gosiga morgon humör, men det var en nu känsla som jag glömt bort... den här "bara tänka på mig själv" känslan ;-)
Kass som jag är, glömde jag ju mobilen inne på bordet, så när väckarklockan tjöt som en tok kl 07.00 så väckte jag ju henne iaf. Annars hade hon nog knoppat vidare.
Hela natten har jag plågats av klåda, så in i helvete där maneten fäste sina tentakler för ca två veckor sedan. Varför vet jag inte.
För det första verkar det helt ologiskt i mina ögon att en liten jävla manetjävel tror att den kan sänka en val.... fast det gjorde den iofs när jag tänker efter.... Men för det andra så har jag inte känt av skiten förrän nu när vi kommer hem. Märkena såg, när vi var i Thailand, ut som gamla myggbett, men har nu blossat upp som blåsor igen.
Why?
Dagtid kan jag låta bli dem... men på natten kliar det. Jag lär få dras med de ärr och addera dem till resterande av ärren jag har på kroppen. Billigare än tatueringar iaf ;-)
JAG kan, till skillnad från många andra, skryta( om det nu är det jag väljer att göra...) med att jag har haft en manet mellan benen!
Sen får ni tolka det hur ni vill.
1,5 dm högre upp och maken hade fått leva i celibat ett tag eftersom det var i början på semestern och busken var lagom ansad och schmutt. Hade det däremot varit i slutet så hade jag klarat mig galant om den simmat högre upp. Vid en ringa ålder på 35(huga... jag kan t o m sätta ett + därefter nu) är ansning ett BRUTALT måste om man ska visa sig ute i shorts!!( om andra förnekar det, förnekar även jag det och fortstätter ansa i min tystnad).
OM jag haft vetskapen om att det faktiskt bara var några månader innan som en kubmanet dödade en norska just på denna strand, så hade jag nog insjuknat och hyperventillerat av bara vetskapen.
Men det hade nog även varit bra att få veta hur jag skulle behandlat det, annat än med vinäger och lök, då jag misstänker att jag inte fick bort allt skit som den lämnade efter sig mellan mina ben i all brådska...
Vackra djur... eh, varelser... är de iaf när de simmar... det kan man inte ta ifrån dem. De var här först!
Absolut inte något emot hennes gosiga morgon humör, men det var en nu känsla som jag glömt bort... den här "bara tänka på mig själv" känslan ;-)
Kass som jag är, glömde jag ju mobilen inne på bordet, så när väckarklockan tjöt som en tok kl 07.00 så väckte jag ju henne iaf. Annars hade hon nog knoppat vidare.
Hela natten har jag plågats av klåda, så in i helvete där maneten fäste sina tentakler för ca två veckor sedan. Varför vet jag inte.
För det första verkar det helt ologiskt i mina ögon att en liten jävla manetjävel tror att den kan sänka en val.... fast det gjorde den iofs när jag tänker efter.... Men för det andra så har jag inte känt av skiten förrän nu när vi kommer hem. Märkena såg, när vi var i Thailand, ut som gamla myggbett, men har nu blossat upp som blåsor igen.
Why?
Dagtid kan jag låta bli dem... men på natten kliar det. Jag lär få dras med de ärr och addera dem till resterande av ärren jag har på kroppen. Billigare än tatueringar iaf ;-)
JAG kan, till skillnad från många andra, skryta( om det nu är det jag väljer att göra...) med att jag har haft en manet mellan benen!
Sen får ni tolka det hur ni vill.
1,5 dm högre upp och maken hade fått leva i celibat ett tag eftersom det var i början på semestern och busken var lagom ansad och schmutt. Hade det däremot varit i slutet så hade jag klarat mig galant om den simmat högre upp. Vid en ringa ålder på 35(huga... jag kan t o m sätta ett + därefter nu) är ansning ett BRUTALT måste om man ska visa sig ute i shorts!!( om andra förnekar det, förnekar även jag det och fortstätter ansa i min tystnad).
OM jag haft vetskapen om att det faktiskt bara var några månader innan som en kubmanet dödade en norska just på denna strand, så hade jag nog insjuknat och hyperventillerat av bara vetskapen.
Men det hade nog även varit bra att få veta hur jag skulle behandlat det, annat än med vinäger och lök, då jag misstänker att jag inte fick bort allt skit som den lämnade efter sig mellan mina ben i all brådska...
Vackra djur... eh, varelser... är de iaf när de simmar... det kan man inte ta ifrån dem. De var här först!
Kommentarer
Trackback
