W(hat) T(he) F(uck)!

När jag idag stod i min egna lilla värld bland jästhyllan och valde om jag skulle ta två eller tre jäst av varje inför veckans bakning. Har ju liksom torrjäst hemma, men det är inte samma sak.
... När jag stod där så hör jag bakom mig hur någon säger:
- "Nej men! Är du här!"
Så jag vänder mig om och möter en blick som genast sköljer över en massa minnen (även eko av minnesförlusten) och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag blir jätteglad, men samtidigt har så många år gott sedan sist så jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Hatar när ngt sådant sker!
Man står liksom explosionsartad av glädje, samtidigt som man ska bärga sig då det är på en offentlig plats och om jag hoppar och studsar som jag hade velat göra så hade jag definitivt skadat mig själv i form av fettwlash och säkert dragit med mig någon stackars tant in i mjölk kylen!

Det var Anna!
Snälla gulliga rara söta lilla Anna!!
Anna Anna Anna Anna!!

Efter att ha gått igenom hela glädjeruset tyst för mig själv, så inser jag att jag står som en fullständig idiot och bara stirrar.
Undrar om det var fler som märkte det...
Varför hålla inne? Inte likt mig.
Måste vara fettet som dränkte möjligheten.

Tar mobilnr (hur kommer det sig att jag inte hade det kvar?) och hoppas på att träffas inom kort och ta igen vad som hänt under åren som gått. Ca 4 år sedan är det jag såg henne sist.
Mycket har hänt sedan dess.
Efter att vi lämnat affären, och Anna så försöker jag desperat komma på vad det var hon hette i efternamn!

WTF!
Vad är det som händer med mitt minne egentligen????
Hur kan något som varit så nära, bara försvinna?

Nu har jag iaf efternamnet, och känner mig extremt dum som inte kom i håg det. Det som var så välbekant när jag väl blev påmind....
Vart är världen (min värld alltså, den där alla är ponnisar, äter regnbådar och bajsar fjärilar) på väg?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0