CiNsO

Ja... har ni tänkt på det där med ... mys.
Hur man får till det med barn i familjen liksom.

Jag är vanligtvis (innan Phipi) inte den som tackar nej när maken kommer och uppvaktar som en villig hane vid en brunstig hynda... men det har liksom... fallit välidigt långt bak i arkivet i prioriteringar.
V ä l d i g t långt bak.
Inte för att jag har något emot det... tvärtom... ganska trevligt ibland faktiskt.
Lite gulligt sådär.

Men numera är det mer som: "Va? Vaddå? NU? ... hur var det man gjorde nu igen?".
Medans karln, han tar varje touch som en invit.
Måste ju vara jättejobbigt för honom. Vara på helspänn sådär för att inte missa ngt som kunde ha lett till ngt.
Oftast är han dock väldigt ivrig.... och jag bara tänkte kramas lite...och kanske t o m somnar innan det går längre än till tanke...

De närmaste dagarna har maken trampat runt som en pissnödig katt som vägrar gå på lådan... Och vi tog tag i saken och stängde av allt vad barntankar är, för att enbart mysa (tänkte skriva njuta här med försöker undvika porriga snuskord som ordet njuta faktiskt kan leda till)....
.... och idag snarkar han på soffan.
Det är ju skönt för honom att han kan slappna av någongång också....

Ungefär som att torka sig själv mellan benen med en frottehanduk.
Torka!
ZZZZzzzzzzzzz