CiNsO

Är jobbigt verkligen jobbigt?
Är irriterande verkligen irriterande?
Eller vad är det egentligen?
Ska jag göra som du tycker, eller ska du göra som jag tycker?

Att leva ihop med en person är jättejobbigt. Jag och Mattias har levt ihop i .. ja, många år och har gått igenom många prövningar.
Svåra prövningar.
Jag kan fortfarande bli mycket arg på honom, och besviken... men vi har lärt oss att ta oss igenom det som irriterar, och reda ut det som är jobbigt.
Inte utan urladdningar och absolut inte smärtfritt.
Men vi gör det. Varje fight vi tar oss igenom tillsammans, bygger upp en starkare gemensam relation. En där vi båda är delaktiga.

Städning är ngt som vi kan bråka om. Men inte som många tror.
Jag gillar rent och undanplockat... men min gräns är inte lika låg som min makes.
Vi kompromissar genom att helt sonika låta den som vill ha det på ett speciellt sätt, se till att den får det på det sättet. Vill den ha assistans, eller kanske att den andra gör en sak på ett visst sätt... så säger vi det till varandra.
Ibland, som till barn, krävs det en väldans massa "säga till" innan det sker av en reflex... för det är ju "den andre" som vill ha det så....
Maken fortsätter envist och troget få mig att torka kliniskt rent runt diskbänken ex... medans jag fortsätter att kämpa och tycka att jag faktiskt redan gör det.

Man kan inte vara lika på alla sätt och vis. Man måste bara lära sig älska sina olikheter.
Kärlek handlar inte om att man skall förändra den andre så man kan läsa varandras tankar om hur saker och ting ska vara. Utan det handlar om att man ska förändra sig själv, så man klarar av en annans vilja och gärningar i sitt liv.
För om vi inte var olika, så skulle vi inte kunna leva ihop.

- "Love u man!"
- "Fuck u Marcus!"

.