Peppar peppar

Nu sover iaf den lilla, och jag vågar knappt nämna hennes namn ens skrivandes.
Den mellersta är hemma sjuk idag, så jag hoppas att han stannar där uppe på loftet och spelar ett tag till.
Kanske borde jag diska, men är orolig för att väcka henne.
Vill att hon sover.... :-)
Barn är väldigt söta när de sover....
Även jag fick sova en stund, men jag vet inte hur länge... kommer inte ihåg vad klockan var när jag lade mig, men jag känner mig fortfarande sömnig, trött och sliten.

Släppte ut hundarna.
Vädret är inte det mest exotiska, så de brukar vara ganska snabba då... men inte idag. Och jag förstår dem faktiskt.
Dofterna är heeeelt underbara. Doften av grönska och skog.... mmmmmmm
Den korta njutningen får ett hastigt avslut när de tunga hovarna av en häst dunkar i backen och får Max att nervöst huka sig i gräset som en jagande katt.
Han såg aldrig hästen.... hörde den bara... asg.

Två nätter på raken har jag fastnat vid de konstigaste tankarna.
Livet.
Den som någon gång fastnat i samma tanke, vet vilken panik jag talar om. Det går ju inte att känna harmoni över det.
Döden.
Jag blir 35 år i år. Det är 20 år sedan som jag var 15 år.
Alla har upplevt dessa år, precis som jag. Men skillnaden är att jag minns inte så mycket av det.
Känns som igår jag var 15.
Paniken kommer när jag märker hur lite jag minns av mitt liv. Hur få detaljer.
Nu när jag dessutom ammar är det inte mycket, och mina skämt om att mitt minne är som en guldfisks... är inte bara skämt.
35 år
Det innebär, såvida jag inte dör extremt ung, att jag iaf har minst 35 år kvar... om jag dör som en ung gamling. Puh!
Men 35 år av ..... hela alltet... jorden, universum.... alltet... är ingen tid alls.
När jag dör.... är jag borta.
Det sinne jag har, om än korta sinnet.... är då helt väck.
JAG får inte längre ta del av det.
Man föds, lever.... och dör.
Det är en hemsk tanke att fastna i.... men samtidigt kanske vädligt bra att fastna i den utan att det händer något kaotiskt.
Ni vet... sådana saker som annars får en att "vakna upp".

Vi har det extremt tufft nu.
Men jag vill leva!
Jag vill UPPLEVA!
Man lever bara en gång, och livet är alldeles för värdefullt för att slösa bort.

Lev väl!


Kommentarer
Postat av: nillo

E det det här som kallas 40års kris ;-)

Eller bara helt instängd??

Krrraaammmmar om

2010-05-28 @ 12:57:15
Postat av: Cin

Någon kris kanske det är... Men instängd vete 17. Snarare uppvaknande av att man lever kort tid, och kanske varit mån om fel saker... typ materiellt ist för familjen, barnen, naturen m.m

2010-05-28 @ 13:50:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0