CiNsO

Philippa sov tills nyligen.
Vaknade inte ens när jag bar ut henne till bilen för att köra Ollan.
Nu ligger hon i sängen, och jollrar.
En fluga har hittat henne och kryper på hennes ansikte och hennes reaktion på det är jätterolig.
Hon blir alldeles till sig, antagligen för att det kittlar.
Sprattlar som om det går en elchock genom henne.
När den kröp till ögonvrån, till hennes morgontår för att mumsa,.... så blev hon helt vindögd i försök att se vad det var för ngt...
Ha ha ha... självklart viftar jag bort den, men jag kan inte drämma till henne i ansiktet direkt.

Jag tror min käre son är lite blyg. Eller.... jag hoppas att det är det och inget annat.
Han har gått från en klass där han var jättepoppis, och en av grabbarna.
Men hans roll i denna skola är jag inte säker på. Han har kompisar som han leker med, men när jag släpper av honom noterar jag osäkerhet.
Han står utanför gruppen. Ensam, men ändå bredvid.
Enl honom själv är det för att han vill det... eller han väntar på sin tur... eller han ville inte vara med i leken... alltid olika förklaringar....
Men jag kan inte låta bli att bli orolig....
Sen har vi det andra problemet, vilket säkerligen ger honom en aningen mindre självkänsla.
Jag är så glad över att vi tagit det här beslutet, så jag kan vara mamma till 100% och finnas stöttande vid hans sida och se saker han inte berättar.

Nu ska jag ringa läkare, och sedan in i huset för att städa :-)
Wooooiiiiiiiiiii HUSET ÄR KLART OCH NU FLYTTAR VI IN!!!!!!