Hallstahammar.

När kidsen anlände med taxi från skolan så vände vi i dörren och begav oss till Hallstahammar för att hälsa på mor och far.
Trots att vi själva bor i den mörkaste skogen, så känns det ändå helt underbart att komma hem till dem och känna sig hemma.
Phipi var soft hela bilresan men när vi kom dit så märktes det att hon INTE är så van att vara någon annanstans än hemma. Hon visade sin absolut sämsta sida under hela vistelsen.
Hur hon kan pressa sin röst i den hemskaste decibel och få sin vilja fram.
Om jag som hennes mamma enbart gick förbi henne UTAN att ta henne, så tjöt tutan högt.

Tror jag ska leta reda på den där kartongen igen.
Den med filten i :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0