Ulf Larsson....

Ännu en stort svenskt namn går ur tiden.
Vem minns inte hans runda goa kinder och de djupa smilegroparna?
Det var så jag gillade honom.
Blev inte samma sak när han viktrasat... Men han mådde bättre.
.
Nu är han iaf död.
Ytterligare en person som funnits med under uppväxten (nu menar jag absolut inte som bekant, men vissa saker hör till uppväxten iaf... ) har gått bort.
Påminner en om att man inte längre är 10 - 15 år utan tiden kommer snart även till vår generation.
Man är inte odödlig.
.
Det gäller bara att leva sitt liv på det sätt man önskar, inte ständigt sträva efter ngt man inte kommer att uppnå.
Det gäller att vara sig själv.
Hela vårt gemensamma liv, eller iaf det mesta av det, har varit så mycket materiellt.
Hänga med ... men nu är det slut på det.
Det är så skönt att lagt om och kunna ta beslutet att: Nej, det är inte vad vi tänkt lägga pengarna på.
För man prioriterar annorlunda nu än vi gjorde för ca 4 år sedan.
Tiden går fort. Alldeles för fort.
Vi har valt att leva den tillsammans, därför ska det bli så enormt skönt att flytta ut på landet.
.. så vi kan leva istället för att bara jobba och jobba.
.
Visserligen var maken föga populär nu på morgonen... eller natten för den delen heller.
Trött var han... förkyld håller han nog på att bli, för snarka... det gjorde han!
Kom i säng väldigt sent, eftersom jag satt vaken och väntade på att få prata kök med honom, så klockan var närmare 12 innan vi kom isäng (kors i taket för den tiden va? hahaha.. ok, men jag erkänner... jag sov en stund oxå ;-)...).
Det tog ett tag innan jag kunde sova, då han snarkade.
Emilia kom vid 03 tiden och efter det böka hon upp i ryggen på mig hela tiden.
Vid 06 tiden ringde min klocka, för att Matte skulle upp.
Men han gick inte upp på en gång vilket gjorde mig lite irriterad... då kan jag nämligen inte somna om... måste hålla koll på honom.
Vid 06.30 vaknar Oliwer.... kommer över i min säng: ISKALL!
Nu var det inte så lång tid kvar innan klockan skulle ringa ... så gissa om jag blir irriterad när Matte kommer innan klockan ringt... för att säga hejdå!
Morr! Katla!
.
Nu sitter jag iaf här... och jag tänker gå upp och ta igen lite sömn.
Middagen är planerad, och till det blir det hembakat italienskt olivbröd med olivolja ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0