fortfarande för feg för sanningen?

Well... det är ju sanningen, även om den är något modefierad.

Hela kvällen igår hade jag ont i magen. Trött utan att kunna sova (den var ny) och det onda kom denna gång inte i pulser utan är ihållande. Konstant.
Ingen ökning och ingen minskning.
Bara ont.
Lomande värk.
I detta skede skulle jag kunna göra vad som helst för att det ska ha gått så långt att jag känner sparkar.
Känner ingenting alls.
En spark hade ju varit ett "ok" tecken.

För första gången, har jag värk även nu på morgonen och den har gjort att min natt har varit orolig. Ingen ordentlig sömn.
Det är ingen smärta... utan som mensvärk. Lomande, men oroande när man inte vet varför det är så.
Enligt min mor, har hon för sig att hon kände samma tryck och ömhet som jag beskriver... Men när man inte vet helt säkert är det svårt att inte oroa sig.

Trots detta, och trots disk med kuratorn i fredags... så är jag alldeles för feg för att erkänna sanningen för min chef. Inte än. Vet inte hur läkaren kommer göra på torsdag.... Så än så länge är jag bara "sjuk".
Blir det värre åker jag dock in ... eller gör jag det.
Vad ska de göra... jag är ju i "risk" veckorna....

Jag har dessutom kläckt ur mig vad jag tycker till en familjemedlem.
Mothugg hade jag väntat mig... samtidigt ger det mig fruktansvärt dåligt samvete.
Men jag sa det för att jag oroar mig, och för att jag blir så arg på beteendet.
Det har pågått så länge, så många år... Så tydligt, men ingen säger de hårda ord som behövs sägas.
De kommer antingen göra det värre... eller så kanske tankeställaren går igenom.
Hur som helst så är det ändring som krävs, eller så träffas vi inte mer på ett tag.
Jag gör det av kärlek...
men varför just nu?


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag tog hand om det gumman;-)

Jag sade de ord som kunde sägas.

Hoppas det gick in...gjorde för kvällen iaf;-)

Kram

2009-09-07 @ 08:15:38
Postat av: Cin

I hope so siss... kram

2009-09-07 @ 08:26:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0