Slit och släp

Det finns få platser, där jag kan ställa mig ute och njuta av tystnaden.
Regnet öser ner, men platsen är lika underbar som i solsken.
Jag längtar verkligen tills vi flyttar dit... tills huset är klart!
.
Helgen har återigen bestått av ved... ved... och ved... Med undantag för ris... ris... ris.
Hur mycket som än plockas bort, så verkar det som om lika mycket ligger kvar.
Tänk om vi varit fler... eller om jag kunnat göra mer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0