CiNsO

Det är inte alla som vet detta om oss.... och det är för att vi har gått vidare.
Men bara för att man har gått vidare, så betyder det inte att det inte kommer tillbaka.
När kompisar sviker, eller när andra upplever något liknande så gör det mig så arg... och jag är tillbaka i samma tankar som jag var för ca 9 år sedan.
.
Det är tufft, men man tar sig igenom det tillsammans... det var iaf vad vi gjorde, för vi ville det båda två.
När det kommer tillbaka, så blir jag sårad igen. Återupplever allt....
Allt känns lika färskt som när jag själv upplevde det... och jag tar mig till de saker som hjälpte mig att bearbeta det hela.
.
Man tycker att JAG är inte den som gjorde det, varför skall jag kämpa för att det ska bli bra igen.... Men det är så det är... kärleken är som en trädgård, den måste vårdas... annars vissnar den.
Man kan aldrig ta någon eller något förgivet... för då vaknar man en dag upp och inser att man har förlorat allt det som betydde ngt.
Jag kan skratta, jag kan gråta.
Jag kan fortfarande vakna mitt i natten och känna sådant enormt hat att jag skulle kunna slå och slå och slå....
Men man kan inte hata utan att ha älskat, ocn det är hatet man måste bearbeta.
Hatet är den mur man bygger upp, för att inte såras... för att inte visa att man blir sårad. Vart eftersom jag kan ta ner min gard, så väller istället kärleken fram.
.
Våra hårda upplevelser, och allt vi kämpat för... ligger bakom oss... för vi har valt att lägga det där. Men emellanåt kommer det tillbaka.
Påmint när jag ser andra på väg, eller redan ha upprepat samma misstag som vi gjort.
.
Otroheten ligger dessutom i betraktarens ögon.
I mina ögon är det otrohet att agera på känslor mot en annan, när man redan har en partner.
I mina ögon skulle det vara otrohet även om jag och min make inte längre levde tillsammans, men jag hoppades på försoning....
I mina ögon är kärleken det viktigaste man har.. och inget man kastar bort.
.
Min make var otrogen mot mig, under minst 6 mån tid.
Jag var gravid med vår son.
Vår son föddes 1,5 mån tidigare på grund av den psykiska stress som jag utsattes för under graviditeten.
Men jag älskade min make, min stora kärlek och tänkte inte på något sätt förlora honom eller det jag kämpat för att bygga upp... på grund av att någon annan gör fel.
Varför skulle jag förlora allt, för att någon annan felat?
Jag vägrade att bli lämnad förrän han kunde se mig i ögonen och säga att han inte älskade mig längre.
Och som det ibland visas i film.... jag skulle hellre ha dödat, än förlorat.
Låten BIMBO med Lambretta var en av de saker som hjälpte mig.
Texten gav mig utlopp för mitt hat mot den andra (önskar jag kunde skriva kvinna här, men hon var faktiskt inte det... ) tjejen. Jag kände mig starkare, tuffare och FAN inte beredd att släppa taget!!!
.
.
.
Vi tog oss igenom det. Tillsammans.
Utan helt och 100% vilja från oss båda hade det inte gått.
Och i dag är jag övertygad om att vi inte hade haft det så bra, eller varit så nära varandra om vi inte gått igenom det som vi gjort.
När jag ser folk på väg att upprepa samma saker, göra samma fel, så kan jag inte låta bli att lägga mig i.
Hur kan man vilja kasta bort ngt så viktigt som kärlek?
.
Så jag ber om ursäkt över att jag blev indragen i det igen, den här gången.