CiNsO

Värken försvann inte, och har fortfarande inte gjort så. Efter samtal med Gynakuten så kom vi fram till att det nog iaf var bäst att åka in och kolla så allt var som det skulle.
De tog prover igen, och undersökte mig.
Livmodertappen är mjuk och svagt böjd bakåt, och som tur är fortfarande stängd.
Puh....
Efter två timmar fick jag åka hem igen.... en aningen lättad även om det onda finns kvar.
När jag vant mig vid bricanylen bör värkarna avta och jag ska inte längre behöva ligga till sängs.
Nästa vecka kommer mor mig att finnas här som assist när det gäller barnen, vilket känns enormt skönt då pressen på Mattias ökat både jobbmässigt och hemma mässigt.
.
Till nästa helg räknar vi med att vara ute ur huset, och då har Matte 10 dagar på sig att städa ur det... med hjälp av mor min förståss :-) Svärmor likaså....
Känns tryggt när de kan avlasta maken då jag själv inte får göra det.
.
Dessvärre, pga mitt tillstånd och närheten till sjukhus, så kommer vi inte flytta ut till stugan innan huset är färdigt. Det raserar lite av våra planer och innebär att jag kommer få bo hos svärmor i flera månader..... !
Tur att hon är som hon är iaf....
Det absolut viktigaste just nu är att allt går bra under den fortsatta tid som grav är kritisk.
En dag i taget och första delmålet är v24