CiNsO

Med tanke på den förvånade blick jag fick från maken när jag bad om assistans för rakning, så insåg jag att detta var ett jobb jag skulle få göra själv.
Innan hette det: Självklart! Men när det väl kom till kritan så blev det visst lite otäckt....

Så det var bara att krypa upp till badrummet på övervångingen och ta itu med ansningen både här och där. När man som icke gravid underhåller det hela tiden så tänker man inte riktigt på hur mycket det faktiskt kan bli.
Det verkar växa ungefär i samma takt och utbredd som jordgubbplantor.
Dvs när man väl planterat dem, så är det extremt svårt att få dem att hålla sig dit man vill att de ska vara... de sprids gärna till alla lediga ytor som ligger i närheten och växer som ogräs.
Men... vissa saker måste bara göras.
Började nästan kännas som om jag hade stickade underbyxor på mig och då är det verkligen illa.....

Kroppen som jag numera tar mig runt i är heller inte den smidigaste av kroppar, och det krävs en del akrobatiska rörelser för att överhuvudtaget se den matta som skulle ansas....
Fick helt enkelt gå på känn....
Hur resultatet blev, har jag faktiskt inte en aning om... benen blev ok... men de var heller inte gömda under en bebismage som vägrar att samarbeta.
Känslan av stickade underbyxor är iaf borta, och det säger mig att jag iaf nådde mitt mål...
Några bikinitrasor lär knappast finnas i denna storlek, så så detaljerat behöver det inte ansas.

Tänk att det finns de som faktiskt går till en salong för att fixa detta.... skulle jag aldrig göra.... jag klarar ju inte ens av en vanlig massage.
En gång såg jag ett av de här modellprogrammen som går på tv... och de skulle göra en brasiliansk vaxning. Fy i helvete säger jag bara.
Smärtan tror jag inte skulle vara ngt problem, men ställningen! Hur vill man utsätta sig för ngt sådant?
Kanske är många som gör det, men jag är nog bara feg.

Nu ligger jag iaf här... färdig duschad, färdig ansad och svettas som en gnu av ansträningen. Känns nästan som om jag skulle varit ensam om att hugga ner en hektar regnskog med enbart en machete....
Puh... men jag gjorde det :-)
Och nu är det ingen risk för att Philippa ska fastna i lianer om hon föds för tidigt ;-)

Bara 119 dagar kvar!