Minnet....

Minnet är en rolig grej. Säkert mycket roligare om man även har användning för det.... men å andra sidan, om du inte har ett minne... så kan du ju heller inte finna användning för det.
Däremot kan man allt för ofta komma på sig själv med att: "fan vad nice om jag kunde minnas detta".
Jag VET att jag har dåligt minne... det jag inte vet är varför.
Hur kan saker ur ens liv.... bara försvinna?
Visst, man kan faktiskt inte minnas allt... men något vore ju nice.
Tänk dig själv... du ser en person.
Den hälsar glatt och vet ditt namn.
Talar till dig som om den vet massor om dig.... men du har inte den blekaste aning om vem personen är.
Du funderar och funderar men du kommer fortfarande inte på VEM det är.
.
För mig är bristen på minne väldigt frustrerande.
Jag minns inte namn, jag minns inte händelser och jag kan inte heller diskutera med folk då det oftast inträffar att "gamla" händelser kommer upp till ytan... händelser och saker som jag inte har ngt minne om.
Så jag kan aldrig försvara mig själv när det inträffar.
Allt är väck.
Det enda man står kvar med är tanken "Nääää... har jag verkligen sagt så?"
"really.... did I do that?"
.
Det som just nu för tillfället har upprört mig mycket är att jag blev "addad" av en person på FB.
Jag tyckte det annorlunda efternamnet kändes bekant och ville se bilder, så jag accepterade. När jag kollar på bilderna sedan, så känner jag mycket väl igen personen... men får inte EN ENDA minnes bild.
Jag minns bara att det är en person jag växt upp med.
That´s it.
Ingen bild av hur personen såg ut förr... Hur väl vi kände varandra... eller om vi "lekte" under en längre eller kortare period.
Jag frågar min mor.... Hon minns mycket väl och berättar ... men jag minns fortfarande ingenting.
Jag frågar min syster, och hon berättar mer...... men jag minns fortfarande ingenting.
DET ÄR VERKLIGEN LÄSKIGT!
Det enda jag minns... är att jag kände personen när jag var liten.
.
Självklart så skriver jag ett par rader: Kul att ses, det var länge sedan....
Men tankarna kvarstår.....:
HUR MYCKET, HUR MÅNGA MÄNNISKOR, HUR MÅNGA ÅR saknas från mitt minne.... och framför allt VARFÖR?
Vad gör man för att gå till botten med förlorat minne?????
.
Jag undrar sa flundran, om gäddan är en fisk.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0