Holy shit vad tiden går...

Inte så konstigt kanske när man, liksom jag, sover bort halva dagarna....
Nu mår jag iaf bättre i skallen, när jag praktiskt taget slutat med bricanylen... tar den bara vid behov, och oftast först på e.m.

Gårdagen var nästan hemsk... hade inget alls att göra. Repriser på tv och mitt nya databehov fungerade inte.
I brist på annat väckte jag och satte på Maken.
Jag vet, borde inte... men det funkade och vissa behov går inte att undkomma.
Blev lite sammandragningar, men förövrigt var det lugnt. Inte så konstigt kanske då han knappt vågade röra mig.... MMmmmmm.... bara 124 dagar kvar.
Jisses... förutom hålet som är känsligt så är ju allt skyddat i 50 11 tusen lager fett!!! AZ u  can zeeeee!!!!

Man får väl hoppas att det går som tidigare förlossningar... snabbt smärtfritt och anpassat.
Hört om folk som ligger i flera timmar och tillslut får klippas upp... yikes.
Då dröjer det ju ännu längre innan man får njuta av sin partners kroppsliga kunskaper...
Nej, Philippa ska ut snabbt!!
... när det är dags!

Sorry, inte meningen direkt att skriva om detta, men kände en sådan enorm tillfredställelse (duh!! konstigt) när jag insåg att jag inte behöver vänta så länge. Upphetsning har en viss bedövande effekt ;-)

Vid den här tidpunkten sitter nog de flesta och äter lunch... själv ska jag försöka masa min ömma kropp upp för att äta frukost ;-) och ta min medicin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0