CiNsO

Får en lista från maken på dagar som det är julfest, julbord, födelsedagsfirande, bira med polare m.m nu i december och klumpen i halsen blir tjock och stor.
Klart jag ska unna honom att slappna av nu, när han drar hela lasset och jag ligger till sängs.
Men jag känner samtidigt mig som ensam och fastbunden.
Det är inte bara att han inte kommer hem, utan att han lämnar över "ta hand om" grejen till sina föräldrar....
FAN vad jag hatar det här!!!

Den ursprungliga tanken med att bo här, var att vi på helgerna skulle hitta på saker att göra.
Åka och hälsa på folk, åka till stugan och roa oss med kidsen.
Men inget av detta kan jag göra....
Dag ut och dag in är jag bunden till rummet och bunden till sängen.

Restaurangbesöket som vi skulle på innan december (presentkort) kan jag inte gå på.