när jag var liten

När jag var liten, så var det ett ständigt pågående frågetecken gällande min fars behov att ständigt smita ut till "sommarstugan" och strunta i det mesta som hade med det övriga livet att göra.

Idag förstår jag honom helt och hållet till 100% fullt ut.

Jag vill verkligen inte åka från stugan när vi är där. Vill inte.
Är beredd att sälja huset i väsby utan att ens åka dit och röja ur det... bara ta med mig det som jag får plats med i bilen. Lämna allt och bosätta mig därute.
Dock så får jag faktiskt med familjen i bilen, och vill ha dem med mig.

Nu sitter jag återigen här med min make och kikar efter husbygge.
Men tiden som det lär ta innan vi kommer så långt att vi faktiskt flyttar känns så enormt lång. Vi är ju inte heller direkt kända för att "få arslet ur" heller... så det lär läggas på ytterligare tid (till min stora förtret) innan vi lämnar det här bakom oss... och fråga är om det verkligen blir lättare ju längre tid vi väntar..
Är det lättare att flytta ut en tonåring till landet än ett litet barn?
Varför lämnar vi inte bara allt och följer våra drömmar? Andra kan ju göra det, vad är det som hindrar oss?? Det blir ju vad man gör det till.

Husen vi vill ha... eller ytan kanske jag ska säga... passar inte riktigt in med den prisbild vi vill lägga (för att få ut det här med kvalitetsliv till fullo, utan krav på ekonomisk press) ut på huset när det sunda förnuftet går igång.

Fann en totalrenoverad gård med två hus... varpå det "lilla huset" var på 130 kvm.... tomten över 17000 kvm... bara en liten bit ifrån... för 2,7 mille.... så ett alltför stort hus vill vi ju inte bygga därute då......
Om det skiter sig menar jag, så måste man ju kunna ha möjligheten att sälja oxå.

Inte heller orkar vi plocka ut 50 11  tusen olika företag för att se vad de säger om marken och om just "deras hus" är det som passar oss bäst på den plats vi valt.

Som sagt....... nu sitter jag här igen.... med ångest över hur arbetsveckan kommer se ut... alla rapporter som skall in.... all statistik som skall sorteras...
Ångest över hur tankarna kommer ges till jobb, när det egentligen behöver läggas ner på barnen och huset....

S T O P P!
Man skall inte göda de negativa tankarna.

På tisdag är det visning för svärmors hus.... får se vad det går för.... kanske är det stöten som vi behöver för att ta steget.

Jul och nyår har vi även kommit överens om att vi kommer fira på soligare breddgrader.

.... jag måste verkligen "städa mitt kontor"......


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0