Då så...

Jag har förberett mig med att smörja in handlederna och fingrarna i linement..... Nu kommer storyn från vår lilla tripp upp till släktningarna i finska österbotten.......
Jag kommer publicera texten vart eftersom.... för att inte missa ngt... ;-)

Dagen för resan jobbade både jag och syrran. Packningen stod redo i lunchrummet och vi väntade bara in att klockan skulle bli 16.
Kl slog 16..... och bror var försenad... (duh)
Hur som... vi kom iväg.
Redan vid parkeringen utanför, insåg jag att detta inte skulle bli en resa som mina trumhinnor skulle klara av.....

***
Vi lyckades ta oss till Siljaterminalen.... lyckades ta oss på båten (Galaxy, som inte alls var så märkvärdig - förutom kanske girafferna och zebrorna som var målade på den).... lyckades komma i land och påbörja bilfärden till mormor.
Efter stel nacke och flera timmar i bilen... så var vi äntligen framme... och lugnet och mysfaktorn smög sig genast på.

Mormor, David och jag tog en sväng över till kyrkogården för att putsa upp morfars grav inför morgondagen. Kylan hade kommit väldigt snabbt de senaste dagarna och mormor ville se om det var dags att byta till ljung.
Grymt fascinerad av alla dessa gamla kors och gravar.... Slet fram kameran och gick lös... fick en massa fina bilder, och en jävla massa funderingar över deras bakgrund.... Över allt låg det folk med släktnamn...

Kan det vara så att alla i denna lilla by, på ett eller annat vis är släkt... huga!

AnnaLena hade bakad supergoda muffins som vi välkomnades med och vi vilade lite innan vi åkte ut till stugan vid Pekkas (se tidigare inl bilder).
Det var riktigt höstigt iskallt, mitt ute i skogen.... och det var inte riktigt det vädret jag hade i tankarna när jag packade min väska... som hade en viss avsaknad av stora tjocka tröjor eller typ en nice varm vinterjacka.

Den spegelblanka vattenytan skrek åt mig att sätta mig i båten för en lugn fisketur. Kameran skrek för att den ville användas - trodde jag... egentligen var det bara batteritorsk.
Trots dessa starka känslor av vilja, så tog kylan i märgen över och tvingade in mig... där jag blev sittandes, vid den öppna spisen och lekte med elden.... mmmmm.... värme!!

Första natten på båten gick ok. Andra natten i stugan likaså.... men sen låg jag mest apatisk och längtade hem till min familj... inte så van att vara bortrest...

***
På fredagen var det dags för begravningen....
Alla samlades utanför kyrkan med delade känslor. Glädje över att ses, och sorg över Mommo Inas bortgång.
Många av oss har inte setts på 10-15 år... och det är oerhört tragiskt att det krävs en sådan här händelse för att man ska få tummen ur och hälsa på sina släktingar.
I sinnet kröp jag sakta tillbaka till 14 års åldern, och mindes......
Minnen som sedan länge lagts långt in i min skalle, och som jag faktiskt trodde hade gått förlorade i samband med kraschen... men de fanns där, och är nu tillbaka.
Känns som om jag fick tillbaka en stor del av mitt liv, och mig själv.

För att försäkra mig om att inte förpassa mina minnen och vackra bilder tillbaka till källar arkivet, så brukade jag kameran extremt flitigt.
Jag fotade hus och omgivningar som haft stor betydelse för mig... Många av dem så förfallna, att de sedan länge lämnats åt sitt öde att förfalla... andra fanns inte ens kvar, men platserna gav mig en bild... så som det såg ut när jag var liten.

***
Min morfar, Mauritz, var med i finska vinterkriget... och jag har många gånger setat och bläddrat i böckerna som de har ... böcker där soldater och anhöriga publicerat brev och skrivit ner sina minnen.
Jag bläddrade igenom dem och gick även igenom mormor Agnetas alla gamla foton... foton som börjat blekna... Foton av de gamla, som unga.....

När jag kommer dit nästa gång, vilket jag tror blir till sommaren :-) så ska jag stanna längre... och grotta ner mig i min släkts historia....

***
Många tankar går tillbaka till de vänner vi hade då.... för ca 15 år sedan.... Personer vi inte har någon kontakt med i dag. Pernilla Knutars, Pasi Kujala, Matti Forsén och så den där tjejen vars familj hade grannstugan ute i Pekkas.... Kommer inte ihåg vad hon heter. Och många fler... som jag inte minns namnen på...
Undrar vad de gör idag? Undrar hur de ser ut... om de har familj... om de bor kvar i Terjärv... om de kommer ihåg oss...
***

På kvällen efter begravningen, åkte vi ut till stugan och träffade min kusin (Mika). Även min yngre kusin - som inte är såååå ung längre, även om hon fortfarande är ung... - kom även ut med sin karl och deras hund MikkIda.
Vi satt och snackade ett tag och käkade Sips ur en Megapussi (fniss), värmde oss framför den öppna spisen....
I like!

Lördagen röjde vi upp i stugan, och åkte sedan hem till mormor. Vi hade bestämt att vi skulle ut och käka... men det hade blivit lite missförstånd oss emellan och mormor trodde vi hade åkt hem utan att säga hejdå... så hon blev glatt överraskad när vi kom.
Färden gick till Kokkola, där Moster Ninni bor, för att plocka upp henne och sedan bege oss till restaurangen "Pedrino´s". En liten mexicansk restaurang men med rykte om sig att servera MYCKET mat på tallrikarna... vilket är extremt viktigt för de som kommer från Terjärv och går på restaurang. Det ska vara mycket mat för pengarna, annars kan man äta hemma ;-)

Vi talade och skrattade, och det var enormt skönt att se mormor skratta igen... emellanåt trodde jag att hon skulle sätta i halsen... ;-)

Lördag, vid 11:00 tiden så var det dags att rulla ner mot båten. Att bege sig. Resan var över, och det var dags att åka hem :-(
Nillo och David väsnades mer än ungarna gör när de är på högvarv och det kändes lite tufft. Ändå kunde jag inte låta bli att skratta åt dem när de höll på. Kämpade för att hålla sig vakna citerade de den ena disneyfilmen efter den andra... kontrade med att sjunga (yla) till musiken som även den spelades på hög volym.
Inte mycket sömn i bilen, men  en rolig resa ner... Frosten spred sig på träden, och månen var stoooor och vacker.

Vi kom fram till båten ca 2 timmar innan incheckning och fick sitta i kylan och frysa (återigen kände jag stor avsaknad av min vinterjacka).

När vi äntligen kom på båten slängde vi oss på sängarna och somnade....
Till vår stora chock, så väcktes vi vid 14 tiden och ett ljud som fick oss att flyga upp ur sängarna.
Vår hytt låg under discot, och dj en höll på att fixa iordning sin utrustning. Höjde och sänkte. Ställde in basen.
Inte ens i vaket tillstånd gick det att tillbringa tid i hytten utan att få huvudvärk, så vi beslutade oss för att gå upp och hitta ngt att äta.

Det kändes som om vi gick runt bland aliens. Vi hade nämligen hamnat på Galaxy lagom till den "härliga" Loveboat..... Hela båten drällde av kåta, snigelspårlämnande, desperata singlar som var lika packade som de varit kvällen innan.... Discot och "dansbandshaket" var öppet just för dessa, som de varit nästan hela natten.
Jag har aldrig sett så många desperada och pinsamma människor samlade på samma ställe någongång.
.. så huvudvärken till trots, så gömde vi oss från dessa Aliens i vår hytt... hellre dunka dunka än personer som man skäms för genom att bara se dem....


Väl hemma igen, så var kidsen som iglar på mig.
Jag vet inte ens hur många gånger Oliwer sa "älskar dig mamma" .... kunde inte pussa deras mjuka kinder ofta nog....


.. så skönt att vara hemma igen!


Kommentarer
Postat av: Daniel

Ha det så bäst.

Å om ni kommer till jakobstad/larsmo så hör av er så ses vi!!

2008-09-15 @ 12:14:40
URL: http://danielfagerholm.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0