CiNsO

Det har iaf, även om det var en mycket kort ledighet, varit skönt att få vara med familjen...

Läste en sak idag, som jag nappade på och kände att sååååå skulle jag vilja ha det. Kanske inte riktigt så "naturligt" men sköta mycket av sin egna produktion någonstans ute på landet.
Egna höns, egna odlingar och dyl....
Frågan är bara... hur skulle jag få med Matte att leva ett liv utan elektronik och tv?? Kidsen skulle nog bli ett ramaskri, men de skulle vänja sig....
Paret i artikeln som jag läste, hade ALLT på egen produktion och levde väldigt enkelt utan tv, telefon och andra bekvämligheter.
Jag är ganska så övertygad om att jag inte skulle klara mycket simplare liv än resterande av min familj... så länge det fanns så att man kunde få "suga i sig" av bekvämligheterna någon gång i bland...
... och jag är minst lika övertygad om att enda sättet för mig att få bo så, skulle vara att avsluta allt i mitt liv och börja om på egen hand... dvs separera.... och så långt är jag inte villig att gå....

MEN... man kan inte heller leva ett liv som man inte vill ha, med enbart andras drömmar... man måste drömma, och kämpa för att förverkliga några av de drömmar man själv har....
Man har bara ett liv, och det är inte upp till någon annan hur man vill leva det.

JAG varken vill eller tänker bo kvar i Stockholm... Hur mycket kommer jag vara tvungen att offra för att få leva mitt liv så som jag vill det... och hur mycket av mig själv måste jag offra om jag inte skulle göra det?
Hur vet man att det skulle vara värt att offra det man älskar, för att leva ett liv som man inte vet om det blir så som man tänkt sig????

Hur vet man??